En del arbetsgivare skiter i vår rätt till facket och fackligt arbete

Första kollektivavtalet skrevs 1905, Saltsjöbadavtalet mellan SAF-Lo skrevs 1938 och på 70-talet stiftades arbetsrättslagarna. Detta tillsammans ger arbetare rätt till inflytande genom sin fackliga organisation och rätten till fackligt engagemang och att kunna bedriva detta på arbetstid säkerhetställdes.

I dagens kollektivavtal liksom i huvudavtalet och i arbetsrätten finns förhandlingsordningar och regler dvs hur förhandlingar går till, mellan vilka parter och lite regler runt detta.

Nu är det 2013 och det finns arbetsgivare som tror att de inte behöver följa det som följts i årtionden.
Arbetsgivare som struntar i att informera och förhandla med facket, de accepterar inte heller fackets förtroendevalda. Dessa arbetsgivare hotar med uppsägningar, försämrade arbetsvillkor och kör sitt eget race och bryter mot alla tänkbara avtal och lagar, för att inte tala om kränkningarna av människor.

Vad sägs om exempelvis brott mot övertidsregler, nekad ledighet för fackligt arbete, förhandlingsvägran , brott mot förhandlingsskyldigheten, skriftliga varningar för fackligt engagemang etc.
Eller kommentarer gjorda för att skrämma:”Är du rädd om din anställning?”, ”Vilket är viktigast…..jobbet eller facket?”

Det finns arbetsgivare som t.om öppet talar om att medlemmar inte borde vara med i facket och att arbetsgivaren ser det som ”bra” betyg att få anställda på arbetsplatsen är medlemmar i facket.

Ja det är 2013 och detta händer runt om i landet.
Det är dags nu att riktigt vakna i organisationen. Ingen ska bli trampad på för att de är medlemmar i facket eller engagerar sig fackligt.
Vi är så upptagna med att försöka jobba med moderna frågeställningar att vi lite glömmer kärnan…….rätten till att vara medlem i facket och rätten att engagera sig fackligt. Detta är tyvärr ingen självklar rättighet längre för många. Det är dags att vi inser det och på allvar slår tillbaks attackerna.

Några som får känna på en del av dessa attacker från sin arbetsgivare är mina underbara och tappra vänner på vindkraftföretaget Enercon.
De fyra klubbarna från norr till söder vet hur det är att jobba fackligt i motvind och vet vikten av att hålla ihop och stå enade.

De kanske inte vinner alla fighterna…..men de gör det som verkligen har betydelse: De ger inte upp utan kämpar för vad de tror på och för vad de står för. De kämpar för att de och arbetskamraterna ska ha rimliga villkor på arbetet.

Jag är stolt över dem och så tacksam för att få vara med dem mitt i kampen. Tacksam över att få vara en i gänget som kämpar mot orättvisorna.
Det är fackligt arbete i grunden och hur det än går kan vi stolt se oss i spegeln och säga:”Vi försökte…..vi gav inte upp utan kämpade för det vi tror på”

Nu är det dags att alla går med i ”gänget” och kämpar för rätten till facket och fackligt arbete.

Published in: on 06 februari 2013 at 19:17  Kommentera  

Om rädslan för att stöta sig med arbetsgivaren och äventyra fortsatt anställning, blir större än tilltron till fackets förmåga är det kört!!

Har precis läst dokumentärboken ”Facklig kräftgång” där en rad fackliga företrädare i Europa intervjuas om varför medlemsantalet sjunker. I en del länder är det katastrofalt låg organisationsgrad.

Några uttalanden fastnar direkt och skonongslöst i min hjärna :

”Folk har ingen tydlig uppfattning eller idé om vad facket kan göra”……

”Du kan inte längta efter det du inte kan föreställa dig”…….

”Rädslan för att stöta sig med arbetsgivaren och äventyra fortsatt anställning är större än tilltron till fackets förmåga”……

Som en röd tråd genom Europa löper försämrad anställningstrygghet och lagstadgade minimilöner som en farsot och försvagar facket och får folket att mista tilltron till oss.

När politiker tar över lönebildningen och bestämmer över lägstalönerna finns ingen som helst garanti för att nivån höjs eller för den delen behålls. Lönerna i övrigt pressas nedåt och det blir alltmer accepterat att jobba för urusla löner.

När sen politiker eller arbetsmarknadens parter genomför försämringar i Lagen om anställningsskydd och tillfälliga anställningar blir allt vanligare och urholkad turordning kan ge vem som helst en skjuts ut ur företaget när aretsgivaren har lust, då ser inte folk längre vad facket vill och står för. Vem vill vara medlem i en framtid som ingen vet vad den innehåller mer än större risk att arbetsgivarna ratar oss.

Än kan och ska vi stoppa denna utveckling i Sverige. Vi har starka fackförbund men vi måste från och med nu ännu tydligare stå för trygghet. Och då menar jag INTE att  vi ska sälja anställningstryggheten för att få tillbaks trygghet vid arbetslöshet.

Nä vi ska banne mig ta tillbaks tryggheten vid arbetslöshet och omställning samtidigt som vi stärker individen på arbetsmarknaden genom att forsatt kämpa mot alla tillfälliga anställningar.

Vi ska som så många gånger förr ” Göra vår plikt och fordra vår rätt”-  Vår rätt till trygga anställningar, en rimlig lön och starka kollektivavtal!!!

Published in: on 11 juli 2012 at 9:09  Comments (1)  

Attackerna mot lagar och kollektivavtal duggar tätt….individen ska ställas utanför och ensam

I veckan avslöjade en Folkpartist att anledningen till den alltmer försämrade arbetsrätten är att arbetsgivare inte ska åläggas skyldigheter i lag gentemot facket såsom informationsplikt etc, och nu är arbetsgivarorganisationen Almega i sitt esse och vill ha ”full individuell dispositivitet” i kollektivavtalen.

Almegas önskan skulle innebära att kollektivavtalen bara är en rekommendation och att arbetsgivare och arbetstagare kan komma överens om vad som helst utan att bry sig om avtalen, exempelvis kan lönen sänkas och övertid tas ut utan ersättning.

Men fredsplikten vill man ha inskriven i avtal såklart….tro inget annat. Arbetsgivaren ska kunna pressa anställda till vad som helst men ändå ska förbud mot strejk gälla.

Detta står nu Farmaciaförbundet inför i sina avtalsförhandlingar med Almega.

Förhandlingschef,  Tero Huhta på Farmaciaförbundet säger till TCO-tidningen: ”Avtalet riskerar att enbart bli en rekommendation och individuella förhandlingar förändrar maktbalansen totalt.
Trycket på den enskilde anställde blir enormt i en tid när våra medlemmar ständigt får höra att det inte finns pengar.
 Som nyanställd är du inte så kaxig när du ska förhandla med arbetsgivaren.

Nä och det är just detta som arbetsgivarna är ute efter liksom Borgarna….att försvaga facket och kollektivavtalen så att individen ställs utanför och ensam.

Och så säger en del att facket ska vara partipolitiskt obundna och samarbeta med ex. även Borgarna!!  Hur skulle det se ut tror ni?!! Finns inte en tillstymmelse till samförstånd om vad som är bra villkor för arbetarna.

Arbetsgivarna och Borgarna samverkar för att de tycker lika och är samma skrot och korn…..där ingår inte vi för vi vill istället stärka kollektivavtalen och medlemmars möjlighet att få hjälp av facket. Vi vill ha kvar en stark och bra arbetsrätt.

Vi vill helt enkelt vara ”Starka Tillsammans” medan Borgarna vill ha oss utanför och ensamma………

Published in: on 29 februari 2012 at 12:03  Comments (2)  

När folk står upp rakryggade för åsikten och stöttar sina kamrater mitt i fighten….då först finns styrkan.

I takt med att samhället blir hårdare blir folk  mer osäkra och svaga.

Vad är folk rädda för?? Håller vi ihop är vi starka tillsammans men om vi var och en spretar iväg och i den ensamme svagheten ger vika för det som trampar på oss, så blir vi definitivt nertrampade.

Ledaren ska inte behöva vända sig om och kolla om folket är med……förtroendevalda ska inte behöva se sig omkring efter sina egna i organisationen……medmänniskan ska inte behöva leta efter vännen som ställer upp i alla väder.

Men när sånthär ändå sker så finns det ord för det och det är osäkerhet och brist på styrka.

Folk är helt enkelt rädda för att stå för sin åsikt för tänk om andra inte håller med…….då är styrkan inte tillräckligt stor. Vissa är helt enkelt rädda för att få obehag själva om de visar att de stöttar och väljer sida……då är styrkan inte tillräckligt stor. En del är så törstande efter egen bekräftelse att de inte kan unna andra framgång utan att känna bitterhet……..då är styrkan inte tillräckligt stor.

Orsaken är brist på gemensam styrka och osäkerhet om att vi alltid är starkast tillsammans.

När folk står  upp rakryggade för åsikten och stöttar sina kamrater mitt i fighten och det inte duger att ge upp eller att se till egna intressen……då finns styrkan och då försvinner osäkerheten.

Published in: on 19 februari 2012 at 16:09  Comments (1)  

”Starka Tillsammans”. Kom igen nu….nu räddar vi resten av studieledighetslagen också!

Genom att hålla ihop och genom att vara ”Starka Tillsammans” kan vi uppnå vad som helst.

Det är lika viktigt att stå upp för någon som blir utsatt eller illa behandlad som det är att stå ihop tillsammans för att driva igenom en viktig fråga eller synpunkt.

Arbetsgivarna med nuvarande regering i spetsen gör allt för att splittra oss. Splittra så att vi ska få så mycket svårare att hålla ihop och mycket svårare för en enskild medlem att få hjälp och stöd av facket. De gör detta under en täckmantel och låtsas som att de bara vill göra allt enklare att administrera.

De ändrade semesterlagen, arbetstidslagen, arbetsmiljölagen och är nu ute efter studieledighetslagen.

Förändringen i studieledighetslagen som regeringen kommer att lägga förslag på i mars är att de vill runda facket och bara ha informationsplikt till arbetstagaren om de vill skjuta på studierna i två veckor.

MEN VAD ÄR DET SOM ÄR DET JOBBIGA?!?!

HUR SVÅRT KAN DET VARA att även i fortsättningen ta dessa diskussioner med den lokala fackliga organisationen?!

Vi lyckades genom gemensam kamp och genom att vara ”Starka Tillsammans” hindra det ursprungliga förslaget till en än mer uppluckrad och försämrad studieledighetslag. Vi mailbombade borgarnas riksdagsledamöter, vi protesterade högljutt när vi kom åt och framförallt……vi höll ihop och lät ingen trampa på oss.

Kom igen nu alla fighters!! Nu gör vi det igen…..låt oss visa att vi är oerhört ”Starka Tillsammans”…..nu räddar vi resten av studieledighetslagen också!!

 

Published in: on 13 februari 2012 at 7:54  Comments (1)  

Vad som ger energin och kraften att fortsätta den fackliga kampen

Många har vi ibland suckat och pustat när vi tycker att vi kör huvudet i väggen och kampen känns tung och målen oöverkomliga.

Vad som är absolut bästa energikicken i sådana lägen är väl när man ser ljuset tändas i ungdomars ögon. När man ser att det fackliga budskapet sjunker in och aha-upplevelsen infinner sig. När en 22-åring säger att det är coolt med facket och att det är häftigt att vara med.

Denne 22-åring och hans tvillingbror finns på ett företag och de har båda precis fått fackliga uppdrag i klubben. De ser upp till klubbordföranden som får ”ta skit” för dem alla ibland.

-”Men han är cool och tar skit och sen  fortsätter han kampen…..kampen för oss och våra villkor. Vi är så glada över att han är vår ordförande och har fått igång det fackliga arbetet på företaget. Det händer bra grejer här nu. Vi är också så glada över att du finns och har hjälpt oss”, säger han till mig.

De orden från en ungdom är tillräckligt för att ladda alla batterier och för att känna att det är värt allt slit. Det får mig också att bli än mer övertygad om att det är därute vi måste finnas….därute jag vill vara mitt i smeten.  Finnas för att prata om och visa ungdomar och äldre vad meningen med facket är och att man kan påverka bara man håller ihop och kämpar.

Det har verkligen denna klubben fått göra. De har fått kämpa mot en arbetsgivare som tror att han kan trampa på anställda hur som helst. Med en stark ordförande och en oerhörd kämparvilja i gänget så når de framgång….lite lite i taget. Men det är ju så fackligt arbete fungerar…..man kämpar hårt och vinner lite mark i taget.

Och det är då man får energin och kraften att fortsätta den fackliga kampen.

Published in: on 07 februari 2012 at 11:45  Comments (1)  

Allt är inte pengar som glimmar…..finns andra värden också i uppgörelsen.

Facken inom industrin har idag kommit överens med arbetsgivarna om nya preliminära avtal för industrin.

Finns de som nu brölar om att det är en sämre uppgörelse än medlemmarna har förväntat sig. Vad förväntar sig då dessa medlemmar? Jo de tittar enbart på pengar.

I sin iver att få så mycket som möjligt i rena pengar ner i plånboken så glömmer de andra viktiga frågor.

Om vi kollar på vad arbetsgivarna ställde för krav så ser vi att det var:

Minimala löneökningar centralt och flytta förhandlingarna ut till de lokala parterna, flexiblare arbetstider där arbetsgivarna skulle ha makten, möjlighet för arbetsgivarna att beordra arbete på helger upp till 32 timmar utan övertidsersättning etc. Teknikarbetsgivarna sade dessutom upp det avtalet som gör att fackavgiften dras på lönen, det sk. ”Uppbördsavtalet”.  Dessutom ville arbetsgivarna ha en avtalslängd där avtalen löper ut på hösten.

Vad fick de? Nada…

Vad fick vi?

3 procent löneökning i det centrala avtalen på 14 månader, vi motade flexiblare arbetstider och 32 timmarsarbete på helger, uppbördsavtalet räddades kvar och avtalen löper ut på våren precis som vi vill ha det.

Utöver detta så kommer avtalsförsäkringarna att förbättras och arbetsgrupper kommer ta fram förslag på ”Utbildning istället för uppsägning” samt titta på lösningar angående företagshälsovård och rehabilitering.

Det gäller att  inse att allt är inte pengar som glimmar…..det verkliga guldet finns i helheten med bibehållna och förbättrade villkor i stort.

3 procent i sig är heller inte fy skam då det hamnar på ca: 70% av vad vi krävde vilket är bra och jämförbart andra goda uppgörelser.

Bra jobbat av förhandlingsdelegationerna och förbunden……ni är värda uppskattning och nu en välbehövlig vila efter allt slit.

 

Published in: on 12 december 2011 at 19:47  Comments (5)  

Tal till nationen….det föreligger stor risk för konflikt inom industrin.

Kära Medborgare!

Vi har nått en tidpunkt där konfliktrisk inom industrin föreligger.

Arbetsgivarna har med sina guldregn över direktörer och nu med sin ovilja att belöna arbetarna visat att de till fullo ställer upp bakom Borgarnas strävan att öka klyftorna i samhället. De anser inte att arbetarna är värda en rimlig löneökning. Deras motto är ”Mycket vill ha mer” och ”Pressa ner arbetarna på knä”.

Men kära medborgare, oavsett i vilken bransch ni arbetar eller om ni just nu drabbats av arbetslöshet eller sjukdom,  är det dags att  stå bakom facket som  i avtalsrörelsen tar upp kampen mot orättvisorna. Orättvisorna som slår mot hela arbetarkåren.

Än så länge rör konflikten officiellt bara industrin men fackförbund efter fackförbund höjer rösten och ställer sig bakom Facken inom industrin.

Läget är allvarligt då arbetsgivarna i konspiration med Borgarna driver kamp om att rika ska ha mer medan folket ska lämnas fattiga. Arbetsgivarna kommer att försöka påvisa att företag går under i någon sorts påhittad kris. De kommer hota med att jobben försvinner.

Detta är dock tomma hot och frågan ni ska ställa er är: ”Varför ska vi gå under för att direktörer ska ha guld och varför ska min livskvalité försvinna för att företagen ska få större vinster”?

Så medborgare…..det är dags att tala om att vi inte tolererar detta av Borgarna och arbetsgivarna skapade klassamhälle. Det är dags att kräva högre lön.

En vädjan till er alla att hålla ihop och följa devisen: ”Starka tillsammans” och ”Vi kräver bara rättvisa”.

”Upp till kamp” är ett välkänt uttryck och gäller i högsta grad i nuläget. Oavsett vad slutresultatet blir så är mycket redan vunnet genom att vi markerade och sa nej till arbetsgivarnas skambud.

Vi kan redan nu sträcka på oss i insikt om att vi sa ifrån och tar avstånd mot orättvisan. Bara detta i sig är ett tecken på att vi vägrar gå ner på knä.

Kära medborgare……stå upp för kampen och anslut er till oss och bli en ”Working class hero” ni också.

Published in: on 03 december 2011 at 10:50  Comments (2)  

Arbetsmarknaden håller andan medan slutbudet granskas.

Många är vi som nu med spänning väntar på att industrins parter ska ha granskat slutbudet i avtalsrörelsen och meddela sina svar.

Jag vet hur fackets förhandlingsdelegationer har det just nu.

En lunta med OPO:s slutbud där hela budet ska antas eller förkastas i sin helhet. Det är inte längre möjligt att peta i detaljer och välja ut godbitarna utan det gäller att se helheten.

Kan man svälja lite mindre bra förslag för att helheten och de viktigaste frågorna är till belåtenhet? Är pengafrågan den absolut viktigaste eller finns det delar i budet som uppväger en lite sämre pengapott?

Det är frågan som delegationerna står inför när de nu troligtvis hela dagen idag och imorgon granskar budet in i minsta detalj.

Att sitta där runt bordet tillsammans med delegationen och veta att det beslutet man tar där kommer att påverka en mycket stor del av arbetsmarknaden är stort och kräver stort ansvarstagande.

När beslutet väl är taget är det med insikt om att det är det rätta. Vid nej återstår konflikt och om budet är alltför dåligt skulle man inte tveka en sekund.

Det är verkligen vår tur nu att få en löneökning värd namnet men vad är vi beredda att offra för det? En snedvriden avtalslängd som gör att vi hamnar i otakt med övriga förbund till nästa gång? En flexiblare arbetstid eller mer makt åt arbetsgivarna när det gäller övertiden?

För en sak ska alla ha klart för sig…..vi får ingenting gratis. Absolut ingenting är gratis i en avtalsrörelse utan arbetsgivarnas standardsvar brukar vara ”Flexibilitet” på alla kraven vi har.

Denna avtalsrörelsen har jag inte varit med i delegationen och jag har saknat det. Saknat spänningen och det intressanta arbetet med att på nära håll följa och vara delaktig i när ett nytt centralt avtal tecknas. Istället har jag suttit på läktaren och i spänning bitit på naglarna och undrat hur det går för mina vänner i delegationen.

Men jag är fullkomligt övertygad om att när svaret kommer imorgon så har delegationerna tillsammans med förbundet resonerat sig fram till enda rätta svaret. Vad det blir……avtal eller konfliktrisk……visar sig inom nåt dygn och tills dess får vi andra fortsätta att bita på naglarna i spänd förväntan och hålla andan med resten av arbetsmarknaden.

Published in: on 29 november 2011 at 14:28  Comments (2)  

Vi är värda mer än vad som hittills erbjudits av arbetsgivarna i årets avtalsrörelse

Ett gäng förtroendevalda diskuterar livligt årets avtalsrörelse på fikarasterna.

De är rörande överens om att arbetsgivarnas bud är ingenting annat än ett hån, ett slag i ansiktet och ett försök att trycka ner arbetarna.

Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe skriver på deras hemsida att facket tycks blunda för den ekonomiska kris som råder och en vikande konjunktur .

Deltagarna på utbildningen delar fackets bild om att många företag fortfarande går bra och har så gjort länge. De menar att företag som varslar  ofta är en kedjereaktion på att någon i media viskar ”kris” och arbetsgivarna blir skakis. I läget som nu råder är fackets krav mycket rimliga.

De förtroendevalda tycker är det är vår tur nu efter allt guldregn över direktörer och chefer.

Förhandlingsläget verkar kärvt och man är tveksam till om parterna på så kort tid som är kvar kan närma sig varandra så att avtalen hinner bli klara.

”Vi godtar inte något skambud”,  säger en i gänget och de andra instämmer.

”Vi är beredda att gå ut i strid för att tydligt markera att vi är värda mer än vad som hittills erbjudits av arbetsgivarna.”

Arbetsgivarnas krav om flexiblare arbetstid får också det gänget att se rött.

-”Detta är helt galet och idiotiskt krav från dem. Arbetsgivarna vill att vi ska anpassa oss efter dem men det går inte att tvinga folk till mer övertid eller till än mer ”ryckiga” arbetstider än vad som finns idag. Det är nog nu!”

Jag står mittemot gänget här och hör deras ilska och det är nästan så att luften i lokalen darrar när de med eftertryck säger: ”Nu har vi fått nog och kommer att dra ut i strid om det behövs

Och jag kan bara helt och fullt hålla med dem….det är nog nu.

 

Published in: on 23 november 2011 at 18:23  Comments (3)