För en gång skull tycker jag lika med Svenskt Näringsliv…..men det finns ingen anledning till oro….

Jag brukar skälla på Svenskt Näringsliv här i bloggen på hur de tycker om olika saker och hur de tänker om arbetare. Plötsligt upptäcker jag att vi tycker lika i en fråga. Fast det hör troligen till ovanligheten även i framtiden att vi tycker lika.

Men detta är en  mycket aktuell och känslig fråga…….nämligen jämställdhet. Kvotering för att få in kvinnor i bolagsstyrelser bl.a

Här säger Svenskt Näringsliv:

Jämställdhet handlar om att ha lika rättigheter och om att bli bemött, bedömd och sedd som en person. Kvotering innebär raka motsatsen. Särbehandling och olika spelregler har aldrig skapat rättvisa – tvärtom.”

Det tror jag också……att tvinga in kvinnor just bara för att de är kvinnor kommer att skapa motsatt effekt. Jämställdhet kan aldrig bli naturlig med kvotering utan motsättningar som eventuellt finns i en styrelse blir troligen cementerade ännu hårdare.

Och vilken kvinna vill ha ett jobb, uppdrag eller liknande med motiveringen att de är just kvinnor. Inte jag iallafall. Det vore ett omöjligt uppdrag och nedvärderande mot mig som kvinna……..man hade varit tvungen att prestera dubbelt för att försöka visa att man även har något innanför pannbenet för alla hade ju vetat att man kom in från gräddfilen.

Vi kvinnor kan komma in på egna meriter och kunskap bara vi vågar ta för oss. Jag har slutat att vänta på att bli tillfrågad som är typiskt kvinnligt…..jag räcker istället upp handen och säger ”Jag vill…..jag kan” och har inte märkt att mitt kön skulle vara något hinder. Det som kan hindra är kompetens och potential men det gör det även för en man.

Vi skyller ofta på männen att de är motståndare till kvinnor i styrelser och visst finns de, men felet ligger lika ofta hos oss kvinnor. Vi tror att vi inte kan och vi tror att männen inte vill ha oss där.

Självklart är jag för jämställdhet men för att få ett jämställt samhälle kan vi inte tvinga in de tankarna hur som helst utan måste få in det naturligt. Vi måste alla börja se varandra som individer och inte hela tiden dela in oss i kön. Ju mer vi förstorar upp problemet ju större blir det och omöjligt att få bort.

Eftersom en man förmodligen skulle kallas kvinnoföraktare om han högt sa sig vara emot kvotering så tar jag som kvinna gärna på mig den rollen att protestera mot detta vanvett.

Annonser
Published in: on 07 augusti 2011 at 20:14  Comments (1)  

Många intryck från Almedalen…..lönedumpning är ett av dem.

Efter ett par dagar i Almedalen i Visby så är huvudet fullt av intryck och alla får inte plats här.

Men ett av dem och som var ett aktuellt ämne var lönedumpning. Almegas Jonas Milton debatterade mot LO:s Per Bard och GS Per-Olof Sjöö i ett seminarie och samma dag pratar Håkan Juholt om att lönedumpning är ett akut växande problem som måste stoppas.

Almegas vd menar att lägsta lönerna är för höga och om de var lägre skulle fler få jobb. Han sa också att lönerna enbart skulle förhandlas lokalt ute på företagen och vara mer individuella.

Hans önskan är inget annat än galet och ett försök till lönedumpning.

Per Bard och Per-Olof Sjöö besvarade kraftfullt Miltons önskan om lägre lägstalöner och sa att bara för att arbetskraften blir billig så blir inte jobben fler. Arbetsgivaren vill inte ha fler anställda än vad det finns arbetsuppgifter till.

Samma dag endast ett par timmar senare står Håkan Juholt i en utfrågning och säger ” Det pågår en lönedumpning i Sverige och den måste stoppas

Han nämner anställda i Hotell och Restaurangbranschen i sommarVisby som exempel där utländska arbetare kommer hit och får lägre betalt än avtalen medger. Han fortsätter med orden:” Vi ska återställa ordningen på arbetsmarknaden, bygga bort farliga arbetsplatser och återupprätta arbetslivs- och arbetsmiljöforskningen

Att först på morgonen höra LO och GS-facket benhårt försvara kollektivavtalen och våra villkor på arbetet och straxt efter höra Håkan Juholt säga detsamma gav ett stort intryck och värmde det fackliga och Socialdemokratiska hjärtat.

Framåt kvällen blev det rent magiskt då Håkan Juholt inför tusentals i Almedalen höll sitt tal. Även där tar han upp hur S vill forma samhället genom ordning och reda på arbetsmarknaden och att löntagarnas bästa även är hela Sveriges bästa.

Kan tala om att håret på armarna reste sig flertalet gånger under denna fantastiska dag i Almedalen. Håret reste sig i glädjerysningar på armarna då våra frågor debatteras och så hårt försvaras…..våra frågor som vi  kämpat för i över 100 år och fortsätter att kämpa för varje dag.

Håkan lyfter verkligen upp frågorna på den politiska dagordningen och ingen vid sunda vätskor och som står bakom fackets värderingar kan säga att de inte står bakom Juholt i hans syn på Sverige och arbetarna…

Det finns hopp om framtiden. Facket och Socialdemokraterna ska hand i hand stoppa Alliansens framfart när de försöker trycka ner löntagarna i skorna och tvinga av oss mössan. Vi ställer oss aldrig någonsin med mössan i hand……det hör 1800-talet till. I 2000-talet och framåt ska alla människor ha lika värde och ingen ska underkastas någon annan.

Published in: on 09 juli 2011 at 19:45  Comments (1)  

Glöm aldrig att 1:a Maj är till minne av dödade arbetare som stod upp för arbetarnas kamp för rättigheter.

1:a maj, arbetarnas dag firas till minne av den stora Haymarketmassakern i Chicago år 1886 då folk dödades för att de hade stått upp för arbetarnas kamp.

Första maj 1886 gick 400 000 amerikanska arbetare ut i strejk för 8-timmars arbetsdag.

Som protest mot det brutala polisvåld som de strejkande hade mötts av den första maj, hölls ett möte på Haymarket i Chicago den fjärde maj. Polis kom till platsen och kastade sig över de strejkande med revolvrar och batonger, trots att demonstrationen hade tillstånd. En bomb kastades och exploderade i närheten av en polisbil. Poliserna började då skjuta in i folkmassan och ett 40-tal personer dödades.

8 chicagoanarkister som alla var medlemmar av Första Internationalen, arresterades och anklagades för att ha orsakat Haymarketmassakern. De anklagades för att ha kastat bomben.

Deras skuld bevisades aldrig, men man nöjde sig med att påvisa deras revolutionära bakgrund. Sju av de åtta dömdes till döden. Den 11 november 1888 skedde avrättningarna.

År 1889 utnämnde Andra Internationalen Första maj till internationell demonstrationsdag för att hedra minnet av de fem mördade anarkisterna vars enda brott var att de hade stått upp för arbetarnas kamp.

Så när du ser fanorna svajandes på Första maj vet du att de är där som symboler för våra döda kamrater och för en fortsatt kamp för arbetarnas rättigheter i världen.

Därför ska vi alla gå i 1:a majtågen……inte för att vi tillhör något speciellt politiskt parti……utan för att hedra minnet av arbetarna och för att driva och föra kampen om våra rättigheter vidare.

Vi får aldrig låta historien falla i glömska….våra dödade kamrater förtjänar bättre än så.

Arbetarnas kamp är lika viktig idag som den var förr.

Då var kampen om 8-timmars arbetsdag…..att slippa jobba 12-15 timmar per dag.

Nu är kampen densamma…….fast från deltid till 8 timmars arbetsdag och arbete åt alla.

Published in: on 27 april 2011 at 8:07  Comments (3)  

Tillfällighet eller ödet spelar ingen roll…..det blev bara så självklart.

Den 3 Februari för många år sedan så föddes en flicka på BB i Kalmar. Jag kom till världen kl. 02.55 till föräldrar och en storasyster.

20 år senare fick jag jobb inom industrin på Ericsson i Kalmar. Egentligen var det väl inte industrin jag tänkt mig men det funkade så länge tills man hittade något annat. Det blev nu inte något annat utan industrin var helt okej och efter några år ”halkade” jag in i det fackliga. Har man åsikter om saker som berör arbetet och gärna framför dem så hamnar man precis som jag snart i klubben och som förtroendevald.

En efter en trillade sen polletten ner under åren om vad det faktiskt handlade om. Hur oerhört viktigt det är att man är medlem i facket och faktiskt också engagerar sig. Det är också en ära att få vara vald av arbetskamraterna att framföra deras intressen.

Under åren blev jag klubbordförande, vald till avdelningsstyrelsen, bolagsstyrelsen, avtalsråd, kongresser, förhandlingsdelegation och hela tiden blev det bara roligare och intressantare. Politiken slog ner som en självklar bomb någonstans mitt i alltihop.

Som handledare i fackliga utbildningar fick jag också möjlighet att sprida mina erfarenheter och kunskaper till andra.

Allt höll på att ta en ände med förskräckelse i maj 2010 när företaget jag jobbar på så länge gick i konkurs. Man inte bara förlorar jobbet utan också de fackliga uppdragen försvinner. Att tro att man som arbetslös ska kunna ha kvar uppdragen är långsökt då det tar fokus från jobbsökande. Även om jag lyckats att få ett nytt jobb inom industrin så hade det troligen varit en visstid och då kan man glömma att vara ledig för fackligt arbetet utanför arbetsplatsen.

För mig var det en mardröm och en tung period i mitt liv när jag trodde att allt bara var borta.

Men jag hade tur……idag är jag anställd på projekt på IF Metall Kalmarsund och arbetar med organisationsutveckling och medlemsrekrytering. Det är precis alla de delar som är så viktiga och som jag gjort innan som uppdrag,  nämligen att få andra att förstå vikten av att vara medlem och engagera sig och vad facket står för. Hjälpa medlemmar i olika frågor och att utveckla den organisationen vi har. Politiken finns med liksom utbildningarna.

Ibland blir det bara så bra att intresse, övertygelse och jobb är en och samma sak.

Såhär på min födelsedag skulle jag bara vilja önska mig två saker: Att alla förstår vikten av ett fackligt medlemskap och hur värdefullt allas engagemang är.

Published in: on 03 februari 2011 at 13:46  Kommentera  

Gott nytt år säger regeringen till de rika……Gråt ny tår till resten.

Det blir inget gott nytt år för arbetslösa och sjuka för regeringen med SD:s hjälp röstade fram fortsatt sjukförsäkring som knuffar ur sjuka människor ur systemet och lämnas åt sitt öde. Nyårspresenten blir istället att sjuka inte längre kan lita på läkarens utlåtande då Försäkringskassans handläggare helt själva ska bedöma arbetsförmågan.

Det blir inte heller ett gott nytt år för dem som har haft oturen att ofrivilligt bli av med jobbet. Inte heller där tycker regeringen och SD att något behöver förbättras. Fortsatt svårt att kvalificera sig för a-kassa och en usel ersättning för dem som ändå får rätten till a-kassa. Ersättningen ligger kvar på en nivå som ungefär motsvarar 80% av medellönen inom LO år 2002.

Svenskt Näringsliv å sin sida är och sliter i arbetsrätten och suktar efter mer makt åt arbetsgivarna.

Nej förhoppningarna om ett gott nytt år kommer inte att kunna hämtas från regeringen eller Svenskt Näringsliv och deras nedmontering av välfärden, mänsklig värdighet och arbetsrätten.

Förhoppningarna hämtar vi istället från IF Metall och nästa års hårda kamp, kongress och avtalsrörelse. Ett år då återigen 300 kongressombud samlas för att besluta om förbundets verksamhet och inriktning de kommande 3 åren.

En oerhört viktig kongress i detta av borgarnas motvindssamhälle men IF Metall står starka och kommer att fortsätta att kämpa mot orättvisorna både på arbetsplatserna som för arbetslösa och sjuka.

Ett nytt år då ännu en avtalsrörelse ska påbörjas och kampen om bättre villkor på arbetet ska utkämpas.

Så jag vill säga Gott Nytt kämpa-år…….IF Metall ger aldrig upp och jag är stolt över att få vara med mitt i kampen.

Om regeringen säger jag Bort….Byt…år 2014.

Published in: on 30 december 2010 at 10:36  Comments (2)  

God Jul snälla Tomten…..här är min önskelista.

Käre Tomten!


I år önskar jag mig några saker som är jätteviktiga.

 

Käre Tomten ge tillit till de människor som eventuellt tvivlar, så att de får insikt om att IF Metall alltid utan undantag kämpar och agerar för medlemmarnas bästa.

Ge kunskap till dem som kanske inte riktigt förstår meningen med att vara med i facket.

Ge människor en vägledning om att ta reda på fakta och framföra sina åsikter inom den egna organisationen först, innan de i sin frustration skriker ut sin åsikt i tron att skapa opinion utifrån ger bästa resultat.

Snälla Tomten……ge alla möjlighet till ett jobb och en möjlighet att ha råd att vara medlem i facket och a-kassan.

Ge människorna ett nytt sjukförsäkringssystem och ett nytt a-kassesystem för de gamla är trasiga och fungerar inte.

Ge Alliansregeringen en enkel biljett till månen eller annat för dem trivsamt resmål.

Ge människor förmågan och viljan att förmedla snällhet, omtanke och solidaritet.

En sak önskar jag för egen personlig del…..alldeles jättemycket….. men papperet är slut så det viskar jag i ditt öra Tomten, på julafton……..

 

Tomten......snälla.....

Published in: on 20 december 2010 at 17:25  Comments (1)  

Misstroende och illojalitet…..det största hotet mot lagets framgång och styrka.

Lagkänsla och lojalitet är nyckeln till framgång vare sig det gäller sport, arbetslivet, föreningen, partiet eller ett förhållande i privatlivet.

Alla som utövar en lagsport vet att man håller ihop på planen och måste stötta varandra för att kunna prestera en bra match och för att kunna slå motståndarna.

Man springer inte över till motspelarna och skvallrar om taktik eller beklagar sig över en medspelares kunskaper eller avsikter med spelet. Man skriker inte heller ut sin frustration så att hela publiken och alla spelarna på planen hör om man eventuellt tror något eller om man feltolkar en medspelares avsikt med passningen

Nä sånt tar man i omklädningsrummet innan och efter matchen. Har man några frågor och funderingar så lyfter man dem inom laget och reder ut dem där istället för att blanda in halva världen som bara får uppfattningen om att det laget är nog inget att ha så stormigt och i obalans som det är.

Man måste också ha tilltro och styrkan att förlita sig på laget och tränaren och att de gemensamma målen eftersträvas. Att ha förtroende för att laget alltid kämpar för lagets bästa……….för ingen skulle ju under pågående match plötsligt byta lag och göra mål på sina egna.

Allt detta gäller också i arbetslivet där arbetarna måste hålla ihop för att ha en balans mot arbetsgivarna. Det gäller också i föreningen och i facket där man reder ut oklarheter internt och sen är starka tillsammans och kämpar för bättre villkor för alla.

I ett vanligt förhållande mellan två människor gäller samma princip för att det ska överleva………man håller ihop och är lojala. Eventuella problem löses utan offentlig beskådan och utan att halva världen blir inblandade.

Detsamma är det i partiet för att möta motståndet från Alliansen……..man håller ihop leden och tvättar inte byken offentligt.

Ska detta vara så svårt att inse……….det lär man sig ju redan som barn när man ihop med syskon kom överens om att vara som änglar och tillsammans bearbeta föräldrarna  så det var lättare att få det där extra godiset man var så sugen på.

Struntar vi i detta eller misstror laget så är vi själva det största hotet som leder till splittring och dålig framgång oavsett vilken av dessa aktiviteter vi företar oss i livet.

Published in: on 11 december 2010 at 13:47  Kommentera  

Whistleblowers borde belönas istället för att straffas.

Om man som anställd anmäler missförhållanden på sin arbetsplats så är man en sk. ”Whistleblower”.  Detta borde man belönas för då man larmar om saker och händelser på arbetsplatsen som kan skada medmänniskor.

Tyvärr är det inte så att alla belönas utan många straffas istället genom att bli av med sitt jobb.

Läser i SvD om en Peter Magnusson som avslöjade brister i vården och kränkningar av patienter med invandrarbakgrund på Södertälje sjukhus intensivvårdsavdelning.

Han trodde att han gjorde någonting bra men det tyckte inte ledningen på sjukhuset  som skällde ut honom för att han gått till media. Peter Magnusson har sedan dess varit arbetsbefriad från sitt jobb.

Som sjukhusledning här har man ju gjort bort sig dubbelt upp.  Först genom att skälla ut den som anmäler, istället för att tacksamt ta tag i problemet och skapa en bra arbetsplats. Sen försöker man dessutom bli av med personen genom att påstå att han har samarbetssvårigheter och inte passar in på arbetsplatsen.

Tycker de att trakasserier och rent rasistiska uttalanden mot anställda med invandrarbakgrund är okej eller?

Ja detta säger en hel del om ledningen på denna arbetsplatsen. De tycker tydligen att det är helt i sin ordning att det förekommer rasism på arbetsplatsen och då är det inte förvånande att de också tycker att det är okej att skicka hem den som agerar mot missförhållanden.

Nä…..Whistleblowers borde uppmärksammas mer och belönas för sin insats. Dessa modiga människor som agerar mot missförhållanden på arbetsplatsen.

Det borde finnas ett extra skydd för dem mot arbetsgivarnas repressalier……annars kan det snart bli spöklikt tyst ute på arbetsplatser runt om i landet.

Published in: on 30 november 2010 at 12:45  Kommentera  

Att ha en sagolik tur att få jobba med det man vill.

Vissa har en skyddande ängel…… jag har nog  en mirakelgörande ängel vid min sida som styr ödet. När katastrofen kom hade ödet en ny väg för mig att gå.

När företaget jag jobbade på gick i konkurs i maj i år,  kändes det som om hela världen rasade. Ett gigantiskt hål öppnade sig i marken och man bara rasade ner.

Som klubbordförande var jag ändå tvungen att genast kravla mig upp till kanten av hålet för att ta hand om medlemmarna och deras frågor och rättigheter i konkursen. Mitt eget elände fick vänta och när sista arbetsdagen kom var det fortfarande lite overkligt att vi alla var där för sista gången.

Tiden gick och man fick lite distans till allt, man började så smått acceptera att så här är det…….jag kommer efter uppsägningstidens slut att vara arbetslös. Då kom nästa tunga insikt och hålet öppnade sig igen med en förödande kraft………jag insåg att jag dessutom skulle bli tvungen att sluta med mina fackliga uppdrag. Om man hittar ett nytt jobb inom industrin så är det troligen en visstidsanställning och då kan man inte förvänta sig att få ledigt för fackligt arbete. Och när visstiden tar slut så är man tillbaks på noll.

Detta brände  som eld i själen…….hur skulle jag stå ut med att inte få engagera mig fackligt längre?  Uppdragen på avdelningen fanns kvar men jag bestämde mig för min egen skull att avbryta dem när jag blev arbetslös. Hur skulle jag annars orka söka nytt jobb och samtidigt hela tiden bli påmind om allt jag i framtiden skulle missa.

Men jag hade en sagolik tur. För mig verkar konkursen ha en mening……jag får en ny start med någonting verkligt meningsfullt.

Min avdelning har tappat ganska många medlemmar sen 2006 och vi har genom några försök till extrainsatser kämpat för att vända trenden men inte lyckats riktigt. Där föddes idén till ett projekt där en ansvarig ser till att organisationen utvecklas så att alla anställda får frågan om medlemskap och att alla vet medlemsskapets värde. Alla ska vilja vara med i facket och ingen ska komma på tanken att gå ur.

Såklart sökte jag tjänsten i projektet och jag tackar min lyckliga stjärna att jag fick jobbet.

Nu kommer jag att under en tid att få jobba med det min själ och mitt hjärta brinner för…….jag kommer att få jobba heltid fackligt och vara ute  i organisationen bland medlemmarna och de förtroendevalda. Tillsammans kommer vi att stärka organisationen och alla kommer sen att ha full vetskap om vikten av att vara medlem och vikten av att det fackliga arbetet fortsätter.

Att ha en sagolik tur att få jobba med det jag vill känns fantastiskt och är få förunnat. Jag vet redan att detta är något jag hoppas på att i framtiden ha som yrke i någon form…..men det återstår att se.

Detta är ju den jag är……värderingar och åsikter som inte bara finns under arbetsdagen utan helt enkelt den människan jag är hela tiden.

 

Published in: on 27 november 2010 at 11:36  Comments (2)  

Det gäller att stå pall och visa att man kan ta riktigt ansvar även när det blir lite jobbigt.

Man förvånas över människor som ofta klagar över att deras chef, förbundsledning, avdelning eller vad det nu kan vara inte låter dem ta ansvar utan att de ska lägga sig i……för att i nästa mening klaga lika högljutt när de får ett riktigt ansvar eller mandat. Då tycker de att ansvaret lastas över och att ledningen skjuter frågan ifrån sig.

Antingen vill man ha ansvar och då får man ibland lite jobbiga frågor på köpet eller så vill man att någon annan ska styra och får lämna ifrån sig allt ansvar. Man kan inte bara välja ut godbitarna och de lätta frågorna för att sen bli livrädd för ett mandat och skrika rakt ut.

Att vara förtroendevald är ett uppdrag som medför både lätta och otroligt jobbiga frågor. Det gäller att kunna ta ansvar för alla situationer eller stiga åt sidan och låta någon annan ta över allt ansvar.

Man måste kunna och våga stå upp för organisationens beslut och driva dessa frågor. Man måste vara beredd att ta en konflikt med sin arbetsgivare och kanske ibland också med människor som inte riktigt vill förstå meningen med facket och dess uppgörelser.

Ingen har lovat att det är en dans på rosor att vara förtroendevald…….det är en ständig kamp och ett hårt arbete.

Det håller definitivt inte att strunta i beslut eller att prata illa om dem. Lika lite som man kan skylla ifrån sig och lasta en liten grupp för vad som majoriteten har bestämt.

Som förtroendevald är nog uppsägningar den jobbigaste frågan vi kan råka ut för. Den har varje klubb ansvar för och mandat att förhandla i. Klarar vi det så klarar vi andra jobbiga mandat.

Varför då denna livrädsla ibland?

Published in: on 19 november 2010 at 19:00  Kommentera