Arbetsmarknaden håller andan medan slutbudet granskas.

Många är vi som nu med spänning väntar på att industrins parter ska ha granskat slutbudet i avtalsrörelsen och meddela sina svar.

Jag vet hur fackets förhandlingsdelegationer har det just nu.

En lunta med OPO:s slutbud där hela budet ska antas eller förkastas i sin helhet. Det är inte längre möjligt att peta i detaljer och välja ut godbitarna utan det gäller att se helheten.

Kan man svälja lite mindre bra förslag för att helheten och de viktigaste frågorna är till belåtenhet? Är pengafrågan den absolut viktigaste eller finns det delar i budet som uppväger en lite sämre pengapott?

Det är frågan som delegationerna står inför när de nu troligtvis hela dagen idag och imorgon granskar budet in i minsta detalj.

Att sitta där runt bordet tillsammans med delegationen och veta att det beslutet man tar där kommer att påverka en mycket stor del av arbetsmarknaden är stort och kräver stort ansvarstagande.

När beslutet väl är taget är det med insikt om att det är det rätta. Vid nej återstår konflikt och om budet är alltför dåligt skulle man inte tveka en sekund.

Det är verkligen vår tur nu att få en löneökning värd namnet men vad är vi beredda att offra för det? En snedvriden avtalslängd som gör att vi hamnar i otakt med övriga förbund till nästa gång? En flexiblare arbetstid eller mer makt åt arbetsgivarna när det gäller övertiden?

För en sak ska alla ha klart för sig…..vi får ingenting gratis. Absolut ingenting är gratis i en avtalsrörelse utan arbetsgivarnas standardsvar brukar vara ”Flexibilitet” på alla kraven vi har.

Denna avtalsrörelsen har jag inte varit med i delegationen och jag har saknat det. Saknat spänningen och det intressanta arbetet med att på nära håll följa och vara delaktig i när ett nytt centralt avtal tecknas. Istället har jag suttit på läktaren och i spänning bitit på naglarna och undrat hur det går för mina vänner i delegationen.

Men jag är fullkomligt övertygad om att när svaret kommer imorgon så har delegationerna tillsammans med förbundet resonerat sig fram till enda rätta svaret. Vad det blir……avtal eller konfliktrisk……visar sig inom nåt dygn och tills dess får vi andra fortsätta att bita på naglarna i spänd förväntan och hålla andan med resten av arbetsmarknaden.

Published in: on 29 november 2011 at 14:28  Comments (2)  

Vi är värda mer än vad som hittills erbjudits av arbetsgivarna i årets avtalsrörelse

Ett gäng förtroendevalda diskuterar livligt årets avtalsrörelse på fikarasterna.

De är rörande överens om att arbetsgivarnas bud är ingenting annat än ett hån, ett slag i ansiktet och ett försök att trycka ner arbetarna.

Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe skriver på deras hemsida att facket tycks blunda för den ekonomiska kris som råder och en vikande konjunktur .

Deltagarna på utbildningen delar fackets bild om att många företag fortfarande går bra och har så gjort länge. De menar att företag som varslar  ofta är en kedjereaktion på att någon i media viskar ”kris” och arbetsgivarna blir skakis. I läget som nu råder är fackets krav mycket rimliga.

De förtroendevalda tycker är det är vår tur nu efter allt guldregn över direktörer och chefer.

Förhandlingsläget verkar kärvt och man är tveksam till om parterna på så kort tid som är kvar kan närma sig varandra så att avtalen hinner bli klara.

”Vi godtar inte något skambud”,  säger en i gänget och de andra instämmer.

”Vi är beredda att gå ut i strid för att tydligt markera att vi är värda mer än vad som hittills erbjudits av arbetsgivarna.”

Arbetsgivarnas krav om flexiblare arbetstid får också det gänget att se rött.

-”Detta är helt galet och idiotiskt krav från dem. Arbetsgivarna vill att vi ska anpassa oss efter dem men det går inte att tvinga folk till mer övertid eller till än mer ”ryckiga” arbetstider än vad som finns idag. Det är nog nu!”

Jag står mittemot gänget här och hör deras ilska och det är nästan så att luften i lokalen darrar när de med eftertryck säger: ”Nu har vi fått nog och kommer att dra ut i strid om det behövs

Och jag kan bara helt och fullt hålla med dem….det är nog nu.

 

Published in: on 23 november 2011 at 18:23  Comments (3)  

Teknikföretagen försöker dementera klantigt uttalande om kvinnors löner.

Teknikföretagen tycks ha gjort ett massutskick på insändarsidorna i lokalpressen i landet. Jag kan läsa i dagens lokaltidning här på orten att man försöker dementera ett uttalande som Teknikföretagens förhandlingschef, Anders Weihe påstås ha gjort.

Med olika avsändare i de olika tidningarna skriver de bl.a :

” Citatet ”Kvinnor som jobbar i kommunals låglöneyrken får skylla sig själva. De kan ta andra jobb om de vill ha högre lön”  kommer från journalistens rubriksättning och inte från något som sades av Anders Weihe

Jag minns rubrikerna i tidningar från ett seminarium i Almedalen på Gotland i somras där just Anders Weihe kritiserades för detta uttalande.

Tidningarna är visserligen kvicka med att ”fixa” sina egna rubriker men är allt rök utan eld?

Jag var tyvärr inte på plats på just detta seminariet i Almedalen så jag hörde inte vad som sas av Weihe, men jag var på ett annat med Almegas vd, Jonas Milton som sa just ganska exakt de orden.

Seminariet som handlade om Framtidens lönebildning var ett par dagar efter det med Weihe så tidningarna kan inte tagit orden från Milton.

Jonas Milton sa i frågan om kvinnors löner och individuell lönesättning just exakt såhär: ”Bästa sättet att komma åt orättvisa löner är att gå över till individuell lönesättning. Då kan den kvinna som är missnöjd med sin lön byta arbetsgivare, för att få högre lön.”

Så min gissning är att Weihe sa någon liknande som att kvinnor kan byta jobb om de är missnöjda och medias enda snedvinkling blev då : ”Kvinnor får skylla sig själva”

Weihe sa kanske inte just de orden men innebörden av vad Milton och troligtvis Weihe sa är just det.

De vill ha individuell lönesättning och den kvinna eller man som inte kan förhandla till sig en bra lön får försöka på nästa ställe eller skylla sig själva.

Men vi som är smarta nog att vara med i facket vet bättre…..vi vet att kollektivavtalen är guld värda och vi värnar den lönebildning vi har idag med centralt förhandlade lönenivåer som ger en lägstagaranti för alla.

Published in: on 19 november 2011 at 11:38  Comments (6)  

Nu är det nog med arbetsgivarnas hån…..vi står beredda för strid i årets avtalsrörelse om det behövs.

Arbetsgivarnas hållning i avtalsrörelsen är hånfull och upprörande. Det visar hur lite vi betyder för dem, men nu får det vara nog”,  säger Thomas Nyström, klubbordförande vid Enercon Energy Converter i Kalmar.

Parterna i årets avtalsrörelse har lite mer än två veckor på sig att få de första avtalen klara men det verkar än så länge kärvt. Arbetsgivarna gömmer sig bakom en svajande världsekonomi och vill inte släppa till någon löneökning att tala om centralt.

Dessutom verkar de vilja ta bort all garanti och möjlighet för alla att faktiskt kunna ha rätt till en löneökning. På Teknikavtalet har arbetsgivarna sagt upp ”Uppbördsavtalet”som gör att arbetsgivarna drar medlemsavgiften direkt på lönen. De hävdar att det är så krångligt och att de lokala arbetsgivarna har framställt krav på detta.

Det börjar mullra rejält ute på arbetsplatserna och medlemmarna tycker sannerligen att det är vår tur nu att få mer i plånboken.

Det tycker Thomas Nyström också och menar att IF Metallarna stod tillbaks under krisen och nu är det dags att visa lite uppskattning. Han vet dessutom vad som kommer att hända om garantierna i avtalen försvinner eller om de centrala avtalen inte innehåller några ökningar alls och säger:

Då kommer många att bli helt utan löneökning. Om vi inte har dagens ordning att en rimlig lägstanivå bestäms centralt så kommer arbetsgivarna erbjuda noll lokalt bara för att de kan. Vi har ännu inte lyckats att enas i senaste lokala löneförhandlingen där Enercon vägrar att inse att förhandlingen börjar på den centrala lönenivån som ju är ”golvet”. Detta gör att vi hamnar efter i jämförelse i branschen.

 De försöker nästan bjuda under det centrala avtalet och dessutom vill de fördela dem efter tycke och smak och inte alls efter kompetens eller erfarenhet. Undra när arbetsgivaren ska fatta att en engagerad och på rätt sätt uppskattad arbetare gör ett mycket bättre jobb än en ”Bruntunga?”

 Att de flesta själva skulle vilja förhandla lönen med sin chef utan inblandning av vare sig central eller lokal pott framförhandlad av facket, som arbetsgivarsidan påstår, är han övertygad om bara är rappakalja.

-”Om alla de tillfrågade visste att resultatet kan bli noll och om de fick förklarat för sig hur de centrala kollektivavtalen fungerar så hade svaren blivit något helt annat”.

Att arbetsgivarna lokalt skulle kräva att Uppbördsavtalet sägs upp är nog bara ännu en vals som arbetsgivarna drar. Vi förser dem ju med fullmakt som talar om för vilka de ska dra avgift och det kan inte vara konstigare än att de på lönen ska dra skatt, sjuklön eller andra avdrag som de gör. Jag har då aldrig hört någon arbetsgivare som tyckt att detta är besvärligt.

Och vi är många som är övertygade om att detta tilltag i avtalsrörelsen bara är ett sätt för arbetsgivarna att jävlas.

Men de ska inte underskatta oss……nu är det sannerligen nog!  Det är vår tur nu och vi tänker visa det!

Vi dammar av stridsyxan och står i beredskap att dra ut i strid om det behövs.

 

Published in: on 12 november 2011 at 17:48  Comments (4)  

Unionen ger sig in i en svärmande bikupa och förhandlar om LAS…..tveksamt om de kommer ut med hedern i behåll.

Knäpptyst inifrån avtalsrörelsen men utanför gastar Borgare och Svenskt Näringsliv om lägre ingångslöner och försämrad anställningstrygghet genom slopade turordningsregler. Visserligen specifika frågor som mig veterligen inte diskuteras av arbetsmarknadens parter i avtalsrörelsen men ändå så oroväckande.

Länge länge har Svenskt Näringsliv velat försämra turordningsreglerna i LAS och har på senare tid fått stöd från det ena borgliga partiet efter det andra.

Försöket från Svenskt Näringsliv i förhandlingarna om nytt huvudavtal strandade då de själva plötsligt drog sig ur förhandlingarna för några år sedan då LO vägrade gå med på att försämra anställningstryggheten för arbetarna.

Hittills har inget lagförslag kommit om någon försämring utan halvhjärtade försök till att åter lägga över detta på arbetsmarknadens parter hörs med jämna mellanrum.

Men nu kommer hoten från flera håll då även Folkpartiet sluter upp bakom Centerns krav om försämrade regler i lagen.

Som om inte detta vore nog så säger sig nu Unionen vara beredda att förhandla om ändrade turordningsregler och återanställningsrätt i LAS.

Unionen ger sig in i en svärmande bikupa och det är tveksamt om de kommer ut med hedern i behåll.

I inbyte vill de ha bättre omställning vid uppsägning och mer garanterad kompetensutveckling i anställningen för sina medlemmar.

Men just detta med omställning och kompetensutveckling går att läsa i ”Facken inom Industrins” gemensamma avtalskrav. Hur tolkar vi det……är det tvärstopp i avtalsförhandlingarna eller gör Unionen om samma grej som förra avtalsrörelsen och struntar i kamraterna inom LO och kör sitt eget race?

Och varför ska de förhandla bort regler som redan idag är flexibla och i vilka man redan kan ta tillvara företagens behov av arbetarnas kvalifikationer…..det är mig en gåta.

De gör oss andra en rejäl björntjänst också genom detta då trycket sen blir dubbelt upp från Svenskt Näringsliv och Borgarna.

Tanken slår mig att om vi tillåter att människor vänjer sig vid otryggheten att närsom kunna bli av med jobbet men då ha en så bra möjlighet till omställning att det inte alls spelar någon roll om man blir uppsagd…..då kommer de stora förlorarna vara just arbetsgivarna.

Det finns ingen som helst anledning sen att göra mer än det absolut nödvändiga på jobbet eller samarbeta utan enbart inrikta sig på att lära lite mer…..ja chefen kanske blir sur och säger upp mig men vadå……det finns ju alltid något annat runt hörnet.

Published in: on 06 november 2011 at 17:14  Comments (2)  

Det verkar inte finnas någon stake hos dagens chefer…..om man lyssnar på deras klagan

Visst är det väl märkligt att dagens chefer behöver så mycket töjbara regler idag mot vad de behövde förr.  De behöver tydligen både hängslen och livrem för att kanske eventuellt våga ta ett beslut om någon passar för en riktig anställning.

För bara ca: 20 år sedan var det lite stake i cheferna och de tillsvidareanställde ofta sökanden direkt. De hade självförtroende nog att redan på anställningsintervjun få en känsla av personen och kunde avgöra om det var ett ”ämne” för verksamheten.

Hände det att produktionen tillfälligt gick ner så satte man in utbildningar eller andra sysslor som vanligtvis inte hanns med……att säga upp personalen var sista utvägen.

Idag räcker det inte för cheferna att använda sig av tiden för visstidsanställningar, inhyrda och provanställningar. De kan inte ens förmå sig till att kunna avgöra om någon är ett ämne för verksamheten på hela den tiden de har möjlighet att använda de olika former av anställningar som finns idag och som ger arbetsgivarna möjlighet att på kort tid bli av med dem som inte passar dem.

De gastar om uppsägningar så fort det kommer en krusning på börsen och om grannföretaget varslar så gör alla andra det också……bara ifall att.

De kan inte heller förmå sig till att planera verksamheten mer än en vecka i taget ungefär.

Det där med att mixa personalen med unga, äldre och kvinnor, män är som bortblåst.

Nu skriker chefer om att turordningsreglerna måste bort för de är enligt dem diskriminerande mot kvinnor och ungdomar. Flexibiliteten i anställningsformerna med längre visstid och längre provanställningar för unga måste öka. För det är ju så svårt att avgöra om någon passar för jobbet och cheferna har det ju så besvärligt. Och facket har ju för stor makt och är ju så elaka.

Vad hände??!!

Lagens- och kollektivavtalens regler har blivit generösare till arbetsgivarnas fördel än för 20 år sedan. Facket har i och med detta lite tappat i inflytande. Ändå ökar chefernas problem.

Då kan inte lösningen vara att luckra upp anställningstryggheten ännu mer som arbetsgivarna och Borgarna vill. Lösningen är inte heller att försvaga facket.

Lösningen är istället att öka möjligheten för arbetssökande att vara rätt utbildade när de söker jobb så kan cheferna känna sig lite tryggare. Släpp in facket fullt ut igen så att det blir lite ordning och reda. Sen är det väl dags att chefer gaskar upp sig lite och inte är veliga krakar som inte kan avgöra ens under ett par år om någon är ett ämne.

Dagens problem som cheferna påstår sig ha säger mer om arbetsgivarnas dolda agenda än om verkligheten.

Vad de egentligen är ute efter är hela makten över anställningens ingående och upphörande……och då lär de inte någonsin komma till skott och förmå sig avgöra om någon är värd en tillsvidareanställning…..för det är inte meningen heller.

Published in: on 02 november 2011 at 18:13  Comments (2)