Rysaren fortsätter medan omvärlden håller andan.

Tillvaron för de anställda på SAAB har det senaste ett och ett halvt åren varit en ständig berg- och dalbana.

Återigen tittar regeringen bara fåraktigt på inifrån sin bubbla istället för att agera för att hjälpa en industri som har stor betydelse för landet. IF Metalls förbundsordförande säger idag i ett pressmeddelande:

Jag kan inte tänka mig att till exempel den franska eller tyska regeringen hade stått vid sidan om och väntat på en lång process utan att försöka påverka den när det gäller industri som är av nationellt intresse

Men nej….regeringen begriper inte…..de begriper inte att de måste agera för att skynda på EIB så att SAAB kan få loss pengar.

Andra kastar ur sig tragiska kommentarer om att vara rädd om skattebetalarnas pengar. Begriper de inte vilka enorma summor det kommer kosta skattebetalarna om SAAB verkligen skulle gå omkull?

Troligtvis begriper de inte och då borde de smaka på orden ”statlig lönegaranti” som innebär 170 000 kronor per anställd vid konkurs och ordet ”a-kassa” som ju till en del också finansieras av staten. Multiplicera det med antalet SAAB-anställda och summan blir enorm……lägg sen till kostnader för underleverantörers uppsägningar. Över 6000 nya jobb spottar man inte ur näven så lätt om dessa försvinner så risken är överhängande att många blir arbetslösa under en tid.

Under tiden så lever de anställda i och runt SAAB i ett stort vacum där livet stundtals faller fritt för att i nästa minut vara fulla av hopp.

De pendlar mellan hopp och förtvivlan och önskar nog ibland att konkursen kom så att de kan ta tag i sina liv och bearbeta för att gå vidare…..men i nästa sekund ångrar de tanken och utbrister i ilska över att inte kunna vara med och kämpa för företagets överlevnad.

Jag vet hur det känns och det är hemskt. Detta företaget är nu så mycket större än det jag jobbade på och fler berörs men känslorna hos människan är troligen de samma.

De förtroendevalda arbetar nu under en enorm press……de ska hålla tillbaks sin egen oro och tankar på livet samtidigt som de får tusen frågor som de inte har svar på från medlemmar. Dessutom har klubben på SAAB media flåsande i nacken som troligen ringer i tid och otid. En orimlig arbetsbörda att ha månad efter månad men valet om att bita ihop eller bryta ihop finns inte. Man biter ihop och kämpar vidare.

Smällen kan komma efteråt om de inte har någon som kan ta emot deras ”skit” under tiden. Man måste kunna pysa ut eländet någonstans. Här kommer avdelning/förbund och vänner in och behöver finnas till hands.

Men SAAB verkar vara företaget med fler liv än en katt så jag blir inte förvånad om de överlever denna pärsen också. Låt oss hoppas det för jobben, de anställda och framförallt för landets skull. Industrin är kärnan i Svensk ekonomi och därför behövs den så innerligt.

Vad som däremot inte behövs är nuvarande regering…….

Annonser
Published in: on 27 juni 2011 at 19:30  Comments (3)  

The URI to TrackBack this entry is: https://camillawedin.wordpress.com/2011/06/27/rysaren-fortsatter-medan-omvarlden-haller-andan/trackback/

RSS feed for comments on this post.

3 kommentarerLämna en kommentar

  1. Kanske det är dags att börja inse var en svensk regerings lojaliteter befinner sig, oavsett partitillhörigheter.

  2. Som SAAB-arbetare tackar jag för ditt inlägg, mycket bra skrivit! Det är sådana som du som får oss att hålla humöret uppe.

  3. […] Industribloggare: Kaj skriver att facket hjälper sommarjobbande ungdomar, Camilla skriver att rysaren fortsätter för SAAB […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: