Att säga att facket och kollektivavtalen är förlegade är århundradets lögn.

Signaturen Lars J Eriksson skriver i en artikel så mycket korkat att hälften varit nog. Han hakar på Ledarnas utspel om fackets och kollektivavtalets roll och skriver:

Kollektivavtalet där en facklig huvudorganisation förhandlar med en arbetsgivarmotpart, har rötterna i det förkrigstida industrisamhället. Det speglade dåtidens maktbalans på arbetsmarknaden. Utrymmet för enskilda anställda att driva sina egna intressen är små, tvärtom måste även de som inte är fackligt anslutna inordna sig i de villkor som kollektivavtalas fram.”

Jag är född efter krig och började arbeta i slutet på 80-talet i en modern elektronikindustri som inte hade något av det gamla brukssamhällets vanor som signaturen menar. Ändå har jag märkt hur väl kollektivavtalet och facket behövs. Och ju längre tiden går och samhället och industrin förändras ju mer behövs facket och kollektivavtalen.

Konkurrensen hårdnar och arbetet förändras till att bli allt stressigare och mer ska hinnas på mindre tid så billigt som möjligt. Arbetsgivaren vill kunna ha daglönare. Flexibilitet kallas det.

Arbetsgivarna har med tiden blivit mer slipade och hittar kryphål i lagar och avtal och hittar sätt att hota anställda till att bryta mot allt sunt förnuft.

Som exempel kan nämnas:

-Arbetsgivarnas sätt att kringgå LAS genom att de sa upp anställda och hyrde in från bemanningsföretag istället.

-Bemanningsföretaget som hotade med sparken om de anställda inte presterade mer än företagets egna anställda.

-Företaget som lät inhyrda stå vid entrén och vänta ifall någon av de egna anställda var sjuka så att de fick jobba den dagen.

The Phone House som drev unga anställda att jobba för slavlöner under 10-12 timmar utan rast under hot om sparken.

-Alla ungdomar som varje sommar luras att arbeta utan att sen få någon lön av oseriösa arbetsgivare.

-Bemanningsföretaget som krävde att anställda skulle passa telefonen för att kunna ta jobb alla tider på dygnet.

-Arbetsgivarna som ville ha noll löneökning 2010 men som sen kastar guld över sig själva.

Listan kan göras lång på trix som används i det allt hårdare klimatet på arbetsmarknaden idag trots dagens lagar och kollektivavtal.  Dåtidens maktbalans och dagens är inte så olika som en del tror. Metoderna är lite annorlunda idag men syftet från arbetsgivarna är detsamma…….arbetaren ska stå med mössan i hand och buga. En ensam arbetare mot arbetsgivaren är lika ensam och svag idag som förr.

Anställda ska inte behöva vara rädda för att påpeka brister på jobbet eller för att godtyckligt bli av med jobbet. Människor år 2011 ska inte behöva vara rädda för bestraffning för att de kontaktar facket. Människor ska inte behöva slita ut sig på arbetet 12 timmar om dagen för slavlön för att göda direktörer.

Men det är dagens verklighet på många ställen.

Att då säga att facket och kollektivavtalen är förlegade är århundradets lögn. Det är nu viktigare än någonsin att vara med i facket och att bevara kollektivavtalen. Och självklart ska oorganiserade omfattas av kollektivavtalen…..det är ju vår garanti att de inte tar jobben för sämre villkor.

Published in: on 21 februari 2011 at 19:00  Comments (2)  

Glöm lönelyft säger Svenskt Näringsliv trots höga direktörsbonusar….därmed förklarar han krig i årets avtalsrörelse

Svenskt Näringslivs vd Christer Ågren manar till återhållsamhet och pekar då främst på att det inte blir tal om att höja lägstalönerna. Han säger i en artikel:

Vi vill gärna få bort individgarantierna på fler områden och ta ytterligare steg när det gäller lägstalönerna. De driver arbetslöshet. Det måste finnas en arbetsmarknad för grupper med låg konkurrenskraft. På en del områden är lägstalönerna uppenbarligen för höga”

Han menar på allvar att vi borde sänka lägsta lönerna för att skapa någon sorts låglönejobb för vissa grupper av människor. Dessa grupper skulle helt enkelt göra 100 % jobb men en lön de inte kan leva på. Dagens lägstalöner är sannerligen ingen guldsäck med pengar.

Det börjar mer och mer likna Marian Radetzky och hans tokiga teorier om att lågutbildade och lågpresterande människor ska ha så låg lön att de tvingas bo i kollektiv för att klara sig ekonomiskt. Då menar han att man skapar balans i samhället och arbetsmarknaden blir flexibel.

Radetzky är inte klok någonstans i hela kroppen och Svenskt Näringsliv dreglar vid tanken på att skapa ett ”Radetzkysamhälle”.

Men tror verkligen Svenskt Näringsliv att vi tolererar ett guldregn över direktörerna och sen gå med på återhållsamhet och sänkta lägstalöner.  Möjligen tror de på det i sina drömmar men i verkligheten gör de bäst i att inte underskatta arbetarna.

Årets avtalsrörelse verkar ha börjat och det med en krigsförklaring från Svenskt Näringsliv. En krigsförklaring mot den delen av befolkningen som inte har en förmögenhet på banken.

Om någon inte har sett Radetzky så kolla in länkarna nedan. Känns mönstret med Borgarnas och Svenskt Näringslivs politik igen med fattigt folk, försvagat fack, rättslösa arbetare etc ?

En varning för att ni kommer att vara heligt förbannade efter att ha sett klippen!!

Published in: on 20 februari 2011 at 12:46  Comments (1)  

Förbundet Ledarna får stå för ”sin sanning” men dra inte alla över en kam.

Fackförbundet Ledarna organiserar chefer med personalansvar, budget- och verksamhetsansvar enligt deras hemsida. Ledarna är nu ute i en artikel i DN och påstår att LO och TCO har en förlegad syn på löneförhandlingar och är omoderna.

Ledarnas ordförande Annika Elias säger bl.a:

Vi vågar säga att bristen på modernitet hos många andra svenska fackförbund är en av huvudorsakerna till att de förlorar medlemmar. För vi vet – såväl genom att själva ha träffat och talat med mängder av svenska chefer och medarbetare som genom att läsa den vetenskapliga litteraturen – att bristen på inflytande över sin egen lönesättning skapar frustration och maktlöshet.”

Här borde Annika skilja på äpplen och päron. Hon säger att de har pratat med chefer och medarbetare. Ja deras medlemmar och medarbetare är ju just chefer och skulle vara dem som sätter lön på ex. IF Metallarna.

Ledarnas medlemmar har en helt annan arbetssituation än IF Metalls medlemmar…….de är i chefsposition och de som styr över andra.

Jag träffar många människor i mitt jobb och det finns de som faktiskt inte vet om de vågar gå med i facket av rädsla för att få skit av chefen. Hur skulle de känna sig i en egen löneförhandling med samma chef där utgångssumman är noll?

Annika säger vidare:

I dag ser Sverige helt annorlunda ut. Arbetsmarknaden – från kassapersonalen på kaféet till överläkaren på kirurgen – består av välutbildade medarbetare som på alla andra områden i livet vill och kan göra egna val.”

Välutbildade?  Det råder ju brist på utbildade människor för de jobb som finns inom industrin. Många och åter många har bristfällig utbildning idag. Så återigen ser nog Ledarna bara sin egen sanning bland sina medlemmar.

Många kan och vill ändå göra sina egna val och därför väljer väldigt många tryggheten i kollektivet. Tryggheten i att man är starkast tillsammans och inte ensam kan förändra.

Hon skriver också att det är hemliga förhandlingar i konferensrummen och att medarbetaren inte kan påverka sin lön.

Om vi inte hade en central förhandlad pott skulle troligtvis många få vara utan ökning då golvet skulle vara noll. Till skillnad från chefer och tjänstemän så är våra löner inte ett dugg hemliga. De diskuteras livligt i fikarummen och har man ett rätt uppbyggt lönesystem på företaget så kan man påverka sin egen lön då det centrala avtalet bara ”sätter golvet”.

Det må vara ok att Ledarna kör sitt race utan löneförhandlingar centralt om deras medlemmar tycker att det är bra och gärna vill ha det så.

Men låt den sanningen stå för Ledarna och ha lite förståelse för att verkligheten ser annorlunda ut för många andra. Sluta att basunera ut det som någon slags allmän sanning. För den stämmer definitivt inte in på LO-kollektivet.

Dessutom så är det så att allt inte handlar om pengar. Om man är lite mindre pengakåt så ser man många andra värden med medlemskapet som är långt mer betydelsefullt att värna om och en större anledning till medlemskap i facket. Och det kommer aldrig att bli omodernt.

Published in: on 13 februari 2011 at 12:17  Comments (1)  

Vi är stolta över vårt ansvarstagande men skäms över Näringslivets.

Svenskt Näringslivs vice VD Christer Ågren tycker att facket ska vara stolta över förra årets avtalsrörelse och att vi bidrog till att få fart på ekonomin genom vårt ansvarstagande med låga löneökningar. Ja vi är stolta över att vi tar ansvar för lönebildningen och Sveriges ekonomi men vi skäms över hur näringslivet bär sig åt efteråt med skyhöga bonusar till chefer.

Att i ena änden sitta och säga att det är ekonomisk kris och lönerna är för höga för att i andra änden strö guld över direktörer och chefer är skamligt. Det är ett hån mot alla arbetare som i krisen tog sitt ansvar.

Nu har han dessutom mage att säga att arbetsgivarnas huvudfråga i nästa avtalsrörelse kommer att bli de höga lägstalönerna.

Fy skäms Svenskt Näringsliv!!

Som om detta inte var nog så går Almegas VD Jonas Milton ut i en artikel i Aftonbladet med att ansvaret för ungdomsarbetslösheten ligger hos arbetsmarknadens parter och det hänger på LO om vi ska minska den.

Jonas Milton säger: ”Löner och hur de bestäms har en avgörande betydelse för hur arbetslösheten utvecklas. Lönerna är det ”pris” som sätts på en anställning. För företag kan en anställning av en ung och oerfaren person bli ett vågspel om lönen är för hög.Fack och arbetsgivarorganisationer äger medicinen mot sjukan. I den kommande avtalsrörelsen är det hög tid till att vi använder oss av den”.

Svenskt Näringsliv med sina arbetsgivarorganisationer menar att det är vi arbetare som ska ta ansvar genom att rea ut våra jobb medan chefer och direktörer bara ska ha mer. De menar att jobben blir fler om vi blir billigare.

Det finns ett bra ord för deras påstående: BULLSHIT!!!

Ungdomarna blir istället anställningsbara om arbetsmarknadsåtgärder som exempelvis utbildningar genomförs etc. Våra lägstalöner är inte på något vis för höga idag. Om cheferna avstod sina bonusar och guldregn så finns det gott om pengar i företagen att satsa på kompetensutveckling och att betala rimliga löner.

Undra om arbetsgivarna har glömt uttrycken ”Droppen som får bägaren att rinna över” och ”Måttet är rågat”?

För så känns det……NU ÄR DET NOG!!

Det är regeringen som misslyckats i sin arbetsmarknadspolitik och därför är ungdomsarbetslösheten så hög. Det beror inte på våra löner eller inte heller på LAS turordningsregler.

Det finns också uttryck som: ” Dra den om Rödluvan och vargen”,  eller ”Ropa på vargen”. Uttryck som menas med att arbetsgivarna drar sina valser och till slut är det ingen som tror dem.

Det är väldigt nära nu…….arbetarna har fått nog av ynkliga arbetsgivare som säger sig inte ha råd att betala våra löner men som samtidigt slår rekord i bonusutdelningar.

Det är istället dags för regeringen Reinfeldt att ta ansvar över arbetslösheten och tillsätta arbetsmarknadsåtgärder som verkligen hjälper. Hittills har de bara kommit med dravel och försämringar.

Det är också dags för Svenskt Näringsliv att bli trovärdiga och att inte underskatta arbetarna och våran insats. Det är inte våra löner som är för höga utan det är direktörernas.

Published in: on 11 februari 2011 at 8:24  Comments (3)  

Det blev ingen vägledande dom…..vilken tur att vi inte väntade utan reglerade frågan i avtal.

Det går att läsa på LO-tidningens hemsida om att Livs och Marabou har gjort upp och tvisten kommer aldrig att prövas av arbetsdomstolen om Marabou gjorde fel som sade upp anställda för att istället hyra in personal.

Arbetsgivarnas rundning av LAS genom att säga upp personal och sen istället hyra in från bemanningsföretag var ett hett ämne i förra avtalsrörelsen. Förhandlingarna om en reglering i avtal för att förhindra detta var en långdragen historia.

Till slut hittade förbunden och arbetsgivarna olika lösningar för att reglera frågan i avtalen.

De mest kritiska rösterna om modellen i avtalsregleringen under och efter uppgörelsen ville vänta med att reglera detta i avtalen……..man ville vänta på antingen ett regeringsskifte i september 2010 och andra ville vänta på den kommande AD-domen i Maraboufallet.

Vilken tur eller snarare skicklighet av förbunden att inte ta för givet att ett regeringsskifte skulle ske eller att även om en AD-dom skulle komma, att den skulle vara till vår fördel.

Om vi hade väntat med en reglering så hade vi varit illa ute då Alliansen fick fortsatt mandat tillsammans med SD och de är inte alls intresserade av att reglera denna frågan i lagen.

När det det nu inte heller blev någon AD-dom så hade vi stått kvar på noll och arbetsgivarna hade haft fritt fram att fortsätta att ersätta tillsvidareanställd personal med inhyrda.

Återigen bevisar vi att det är rätt att vara förutseende och att inte ta något för givet. Det som kan regleras i avtal gör vi bäst i att göra.

Jag hoppas att de som var kritiska inser vad som kunde ha hänt om IF Metalls ledning och delegationerna hade lyssnat på dem.

Jag har sagt det förut och säger det igen…..vi måste ha ett förbund som oavsett hur hårt det blåser, vågar agera och ta beslut för medlemmarnas bästa…….ett sånt förbund har vi i IF Metall och jag är tacksam för det.

 

Published in: on 10 februari 2011 at 18:29  Comments (1)  

Tillfällighet eller ödet spelar ingen roll…..det blev bara så självklart.

Den 3 Februari för många år sedan så föddes en flicka på BB i Kalmar. Jag kom till världen kl. 02.55 till föräldrar och en storasyster.

20 år senare fick jag jobb inom industrin på Ericsson i Kalmar. Egentligen var det väl inte industrin jag tänkt mig men det funkade så länge tills man hittade något annat. Det blev nu inte något annat utan industrin var helt okej och efter några år ”halkade” jag in i det fackliga. Har man åsikter om saker som berör arbetet och gärna framför dem så hamnar man precis som jag snart i klubben och som förtroendevald.

En efter en trillade sen polletten ner under åren om vad det faktiskt handlade om. Hur oerhört viktigt det är att man är medlem i facket och faktiskt också engagerar sig. Det är också en ära att få vara vald av arbetskamraterna att framföra deras intressen.

Under åren blev jag klubbordförande, vald till avdelningsstyrelsen, bolagsstyrelsen, avtalsråd, kongresser, förhandlingsdelegation och hela tiden blev det bara roligare och intressantare. Politiken slog ner som en självklar bomb någonstans mitt i alltihop.

Som handledare i fackliga utbildningar fick jag också möjlighet att sprida mina erfarenheter och kunskaper till andra.

Allt höll på att ta en ände med förskräckelse i maj 2010 när företaget jag jobbar på så länge gick i konkurs. Man inte bara förlorar jobbet utan också de fackliga uppdragen försvinner. Att tro att man som arbetslös ska kunna ha kvar uppdragen är långsökt då det tar fokus från jobbsökande. Även om jag lyckats att få ett nytt jobb inom industrin så hade det troligen varit en visstid och då kan man glömma att vara ledig för fackligt arbetet utanför arbetsplatsen.

För mig var det en mardröm och en tung period i mitt liv när jag trodde att allt bara var borta.

Men jag hade tur……idag är jag anställd på projekt på IF Metall Kalmarsund och arbetar med organisationsutveckling och medlemsrekrytering. Det är precis alla de delar som är så viktiga och som jag gjort innan som uppdrag,  nämligen att få andra att förstå vikten av att vara medlem och engagera sig och vad facket står för. Hjälpa medlemmar i olika frågor och att utveckla den organisationen vi har. Politiken finns med liksom utbildningarna.

Ibland blir det bara så bra att intresse, övertygelse och jobb är en och samma sak.

Såhär på min födelsedag skulle jag bara vilja önska mig två saker: Att alla förstår vikten av ett fackligt medlemskap och hur värdefullt allas engagemang är.

Published in: on 03 februari 2011 at 13:46  Kommentera