IF Metall fick 16 000 nya medlemmar förra året.

Trots plus i IF Metalls medlemsantal slog medier upp rubriker om fortsatt medlemstapp för LO med  industrin och IF Metall i toppen med medlemmar ut under 2010 med 15 600.  Men varför ”glömde” man att skriva att IF Metall fick 16 000 nya medlemmar 2010.

Vet inte……men hur jag än räknar så blir det plus. 15 600 ut och 16 000 in blir ett plus med 400 medlemmar in i förbundet.

Det är också så att flertalet som lämnar IF Metall gör det för att de fått bl.a tjänstemannajobb och helt naturligt då byter förbund.

Medias vinkling om medlemsflykt och ras förbryllar när det gäller media som LO-tidningen men inte mer än väntat av borgelig media.

För det är ju så att media påverkar och om folk tror att medlemmar flyr facket kan det dra med sig fler och det kan vara ett syfte med den negativa vinklingen.

Men 16 000 nya medlemmar som jobbar inom industrin och inser vikten av ett fackligt medlemskap ska belysas och borde vara rubriken istället.

16 000 människor söker inträde i förbundet. Det visar att facket behövs och fortfarande är den trygghet som vi så väl behöver. Organisationsgraden inom IF Metall ligger på ca: 84% vilket är högt jämfört med andra men där finns jobb att göra.

Trots de Borgeligas enträgna försök att krossa facket och medias medverkan till detta så visar vi att de inte kommer att lyckas.

Arbetarna är smartare än så.

 

Published in: on 28 januari 2011 at 18:18  Comments (1)  

Att vara med i facket är att jämna ut oddsen till arbetarnas fördel.

Den viktigaste orsaken till medlemskap i facket är kollektivavtalen och styrkan att kunna påverka och förbättra villkoren på arbetet och för de medlemmar som av någon anledning inte har ett jobb.

Det finns de som säger att de inte har någon nytta av facket för att de har en så bra arbetsgivare och kan förhandla sin lön själva.

Men allt handlar inte om det egna och inte heller enbart om pengar.

Man kan undra om deras arbetsgivare, som är så bra, har gett dem exempelvis 6 veckors betald semester eller 100 timmar arbetstidsförkortning vilket är mer än han är tvungen till?

Skulle inte tro det!

Arbetsgivaren ger oss 5 veckors betald semester enligt lagen och arbetstidsförkortning efter avtal bara för att han måste.

Det måste han för att vi tillsammans i facket har förhandlat fram det och har inflytande på lagstiftningen. Det krävs att vi är många medlemmar för att kunna ha styrkan att påverka. Lika viktigt är det att ha styrkan att stå emot så inte arbetsgivarna plötsligt slipper att exempelvis betala övertidsersättning. Det vi har idag har vi inte fått gratis och kan inte tas för givet.

Om vi inte enligt avtalen har rätt till någon betald ledighet så är det väldigt få som skulle få någon arbetstidsförkortning alls för så god är inte arbetsgivarnas vilja.

Att välja att stå utanför och ändå ta fördel av andras medlemskap är osolidariskt.
Som om du samåker med kompisar till jobbet och en dag säger att du fortfarande vill åka med men inte längre betala din del av bensinen. Dina arbetskamrater skulle troligen då säga att du får allt vara med och betala för här hjälps vi åt. Glöm att åka snålskjuts till jobbet och inte vara med och betala.

Detta borde vi medlemmar också tala om för dem som inte vill vara med och betala fackavgiften. Det är inte okej att de åker snålskjuts.

Man är inte starkast ensam.  Tänk om du hamnar i en konflikt  med arbetsgivaren och du vet att du har rätt.  Arbetsgivaren kan ta hjälp av konsulter, jurister, utbildad personalare och många fler medan du som inte är medlem bara har dig själv. Du kanske hade rätt men blir överkörd av juridiska termer och slipade advokater. Då är inte oddsen så jämna och att stå ensam känns tungt.

Kolla den korta filmen så förstår du vad lyckligtvis så många andra har förstått. Nya medlemmar skrivs in varje dag.

www.gamedifacket.nu/

 

 

 

Published in: on 27 januari 2011 at 7:27  Comments (2)  

Kollektivavtal, industriavtal och huvudavtal…….avtal i fokus just nu.

På en och samma vecka går det att läsa i olika medier om förhandlingar och diskussioner om kollektivavtal, industriavtal och huvudavtal. Kan tänka mig att det för någon lite oinsatt kan vara förvirrande och låter som ett helt sammelsorium av saker eller en och samma sak.

Allt hänger ihop men är olika avtal och olika förhandlingar.

Kollektivavtal är ju ”regelboken” på arbetsplatserna som talar om olika rättigheter och skyldigheter som lägsta lön, arbetstidförkortning etc. Kollektivavtalen förhandlas om av facket och arbetsgivarna med på förhand bestämda tidpunkter.

Industriavtalet är ett avtal som funnits sen 1997 och förhandlades fram av parterna inom industrin för att få en stabil löneutveckling i kollektivavtalen  som både främjar jobb men ändå ge reallöneökningar. I avtalet finns regler om förhandlingsordning  ex. när kraven ska lämnas till motparten, när de sk. opartiska ordförandena träder in och hjälper till att slutföra förhandlingarna.

Huvudavtal är det avtalet som skrevs mellan LO-SAF 1938 och reglerar egentligen enkelt sagt att vi ska ha modellen med att parterna tecknar kollektivavtal. Avtalet innehåller regler om stridsåtgärder och tidigare också reglering av uppsägning och permittering.

Nu är alla dessa tre avtal på tapeten samtidigt.

Kollektivavtalet därför att tidpunkten för förhandlingarna närmar sig och startar i höst. De centrala parterna ska återigen förhandla om villkoren och löneökningar etc.

Industriavtalet ska förhandlas nu eftersom 2 arbetsgivarorganisationer i höstas sade upp avtalet. Man behöver nu försöka få ihop ett nytt som kan reglera förhandlingarna om kollektivavtalen till hösten.

Huvudavtalet är tänkt att ses över eftersom det var över 70 år sedan det skrevs och man vill återigen få gemensam syn på vissa delar. Man har nu kommit överens om att föra en diskussion om avtalet och kanske så småningom starta förhandlingar.

Är det fortfarande rörigt?

Då ska vi göra det ännu lite mer invecklat

Vi pratar också samordningar som ”Facken inom industrin” och LO-samordning inför avtalsrörelsen.

Detta är två konstellationer av samarbete under förhandlingarna om nytt kollektivavtal.

Facken inom industrin ( FI ) är IF Metall, GS, Livs, Pappers, Unionen och Sveriges Ingenjörer och vi har gemensamma krav mot arbetsgivarna inom industrin.

LO-samordningen är fackförbunden inom LO som driver gemensamma krav mot respektive arbetsgivare.

Det krävs en hel del arbete för att få ihop det hela med alla förbund och demokratiska processer innan vi framåt hösten kan fastställa kraven som vi ska driva och förhoppningsvis har vi då också ett nytt industriavtal att gå efter.

Vad gäller huvudavtalet får vi se om det slutar vid diskussioner eller om nya förhandlingar startar.

Visst är det solklart nu med vad som är vad…..hm…förhoppningsvis har det rett ut lite i allafall.

Ett som är säkert är att det blir ett spännande och viktigt år med förhandlingar som för alltid kan påverka framtidens villkor på arbetet och hur vi ska förhålla oss mellan parterna.

Jag kommer att hålla koll för att inte missa en enda bit av vad som förhandlas fram inom dessa viktiga områden och när parterna ska mäta varandra i styrka och förhandlingslist.

Published in: on 19 januari 2011 at 7:52  Comments (1)  

Avtalsrörelsen sker i samlad trupp så förra årets domedagsprofeter får fel.

Efter förra årets avtalsrörelses inledning där tjänstemännen plötsligt går före LO och tecknar avtal på 18 månader och vi andra på 22 månader, var det många som trodde att en samlad avtalsrörelse var ett minne blott.

När förbunden dessutom inte var överens om hur bemanningsfrågan skulle lösas och man heller inte gjorde samma uppgörelser i den frågan till slut så var de riktigt kritiska domedagsprofeterna övertygade om att även LO-samordningen för alltid var splittrad.

Som grädde på moset säger Teknikarbetsgivarna och Teko upp Industriavtalet som ju reglerar ordningen i förhandlingarna vad gäller tidsplaner och de opartiska ordförandena.

Men när avtalsadrenalinet väl lagts sig och tiden började närma sig förberedelser för nästa avtalsrörelse så visar vi vår oerhörda styrka och vilja att samarbeta. Vi visar fackets styrka och förmåga att inse att vi är starkast tillsammans.

En uppgörelse är nu klar för tidplaner i nästa avtalsrörelse  så nu går alla industrifacken i takt – IF Metall, Pappers, GS, Livs, Sveriges Ingenjörer och Unionen.
Senast den 30 september ska förbundens avtalskrav lämnas över till arbetsgivarna.
Avtalen beräknas vara klara den sista november.  Fredsplikten upphör den 1 december.

De nya avtalen för IF Metalls del börjar gälla den 1 februari nästa år.

Att gå fram gemensamt är helt nödvändigt säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä till Dagens Arbete.
Det innebär att vi för vår del får ett betydligt starkare inflytande än om vi hade kommit efter tjänstemännen.
Att i efterhand förhandla fram andra lönenivåer skulle ha varit mycket svårt eftersom arbetsgivarna skulle anse att det första avtalet tjänar som riktmärke.
Den nya tidtabellen är också förankrad bland de andra LO-förbunden som står utanför industrin.
Genom att vi är med i förhandlingarna från första början så gagnar det även de andra LO-förbunden.
De får naturligtvis insyn i våra förhandlingar med motparten.”

Det blir säkerligen en spännande avtalsrörelse på många sätt men domedagsprofeterna som spådde evig splittring hade fel. I vanlig ordning så kommer det nog att finnas förbundsspecifika krav som var och en driver utanför de gemensamma kraven men det är som det ska vara eftersom vi har olika branscher och lite olika problemställningar och prioriteringar.

Published in: on 15 januari 2011 at 10:34  Comments (1)  

Det är inte viljan det är fel på utan tillgången men det förstår inte statsministern.

Statsminister Reinfeldt uttalar sig i DN om att så många kvinnor jobbar deltid. Början av det han säger låter riktigt bra och det är bara att hålla med men varför gör då hans parti tvärtemot vad de säger och sånt som bara gynnar de rika? Jo för att de aldrig varit ett parti för arbetare och de har inte förmågan att vara det heller. De är helt enkelt alldeles för långt ifrån den verkligheten.

Det ser man här på vad han säger och vad hans förslag på förändring är:

En väldigt stor del av de kvinnor som arbetar jobbar deltid.  Men det är många gånger inte bra för kvinnorna. Det kan leda till sämre pensionsutveckling och sämre möjligheter att stå på egna ben med en egen ekonomi.”

Så långt är han med på banan och fattar men det finns ju statistik att hämta för detta. Hans förslag däremot är alldeles uppåt väggarna:

Vi behöver skapa ett arbetsliv där vi kan uppmuntra kvinnor till att jobba mer. Vi måste kunna hitta ett samhälle där vi avlastar. Vi arbetar med jämställdhetsbonusar  och med framväxten av en servicemarknad där man kan köpa tjänster. Förut har sådana tjänster varit förenade med skuldbeläggande över att vara en dålig mamma och en dålig fru. Kvinnor har trott att man måste stå och slita och baka bullar och tvätta och hålla ordning på alla matsäckar och inte glömma en enda träning.”

I vilket århundrade har han fastnat tro?

Det är inte fel på kvinnors vilja att arbeta heltid och dagens moderna kvinnor ger fullständigt tusan i att baka bullar bara för det gjordes förr. Inte tusan vill vi ha någon främmande människa i hemmet att göra detta åt oss heller……livet går inte ut på att alltid ha nybakade bullar hemma så vi är inte intresserade av att köpa dessa tjänster.

Problemet är istället som vem som helst kan se om vi tittar på de kvinnodominerade branscherna som vård och handel där det är brist på heltidsjobb. Det som erbjuds där är oftast en deltid med allt från 20-85 % av heltid. Kliv sen in i affären bredvid som säljer radio och tv och där det jobbar mest män och heltid är norm.

Det är attityden och anställningsformer hos dessa arbetsgivare som behöver förändras och med tanke på statsministerns oro över kvinnors pension så behöver lönerna i dessa branscher ökas. För även med dagens heltidslön har dessa kvinnor knappast råd med att anlita RUT ändå utan det är bara för de rika.

Ge oss rätten till heltid istället för en massa tjafs om köp av tjänster och bullbak.  Där ska jämställdhetsarbetet börja……genom lika förutsättningar i arbetslivet med lika lön för likvärdigt arbete och rätten till heltid i alla branscher. Viljan hos kvinnorna finns men tillgången tryter.

När jämställdhet i samhället är självklar och vi slutar att förknippa endast kvinnan med bullbak, blöjbyten och tvätt borde jämställdheten i hemmet efter det bli en ganska enkel sak.  Och hemmet är väl ändå familjens ensak att sköta.

Reinfeldt säger sig ha en bra koll på den vanliga människans syn och utgångspunkter. Den vanliga människan i hans ögon är med stor tydlighet inte en arbetare och definitivt inte en arbetarekvinna……undra vad han kallar oss  då?

Published in: on 06 januari 2011 at 12:18  Comments (1)  

Den mäktigaste känslan är inte att få…..den är att ge och att dela med sig.

Den sköna känslan av att ge något och att dela med sig till andra genom solidaritet är en känsla som tycks vara lite bortglömd i vårt land och främst beror det på Alliansens egoismpolitik.

Centerns Annie Johansson skriver straxt innan jul att Alliansen måste även i fortsättningen stå för den mest spännande politiken.  Spännande!!!??

Jag tycker inte att det är ett dugg spännande att se hur många som kommer att utförsäkras från a-kassa och sjukförsäkringen i år. Eller att se hur många fler som knuffas över kanten där ekonomisk katastrof väntar för individer och deras barn. Inte ett dugg spännande att se hur socialbidragen ökar och hur härbärgen överfylls.

Annies svar på de mesta är det som de kallar valfrihet och jobbskatteavdraget.

Valfriheten som hon menar är i klartext att de med bra utbildning och god ekonomi får en möjlighet att välja jobb, sjukvård med försäkring etc.

Så tycker inte jag utan valfrihet är istället när alla…..var och en människa i detta land har samma förutsättningar för att kunna utbilda sig eller omställning till annat yrke och när ingen drabbas av ekonomisk katastrof vid händelse av sjukdom eller arbetslöshet.

Vad som skrämmer mig mycket i det Annie skriver om de reformer som a-kassa, sjukförsäkring, avregleringar etc som Alliansen genomfört är följande:

I framtiden kommer dessa reformer ses som självklarheter och ingen kommer att vilja vrida tillbaka klockan. Steg för steg har Sverige genom alliansregeringen blivit frihetligare. Men vi får inte stanna här. Förnyelsen måste ha en tydlig kompass framåt och i frihetlig riktning.”

I framtiden när tillräckligt många har blivit egoister till den grad då den goda känslan av att ge och känslan av solidaritet har försvunnit så vill ingen längre bidra till det gemensamma som välfärden etc. Steg för steg har Sverige blivit kallt och egoismen har tagit över. Men de vill inte stanna förrän de sjuka och arbetslösa helt har tryckts ner i jorden och ingen orkar protestera längre. Deras kompass är tydlig…….sköt dig själv och skit i andra och de som inte klarar sig är spill man får räkna med.

Men Annie…..du kommer att bli förvånad då folket äntligen inser att egoism mår man inget bra av i längden. Livet blir inte lyckligare för att man blir rikare och rikare medan andra blir än fattigare, utan det som verkligen berikar livet är känslan av att ge och dela med sig till sina medmänniskor.

Tyvärr verkar det som att fler behöver få det sämre och illa ställt innan de andra inser vart vi är på väg. Men den dagen kommer då folket protesterar på allvar……som de alltid i alla tider gjort när förtrycket blir för stort.

Den dagen Annie blir du förvirrad för jag tror inte du har förmågan att faktiskt känna äkta solidaritet.

Published in: on 03 januari 2011 at 18:55  Comments (3)