Whistleblowers borde belönas istället för att straffas.

Om man som anställd anmäler missförhållanden på sin arbetsplats så är man en sk. ”Whistleblower”.  Detta borde man belönas för då man larmar om saker och händelser på arbetsplatsen som kan skada medmänniskor.

Tyvärr är det inte så att alla belönas utan många straffas istället genom att bli av med sitt jobb.

Läser i SvD om en Peter Magnusson som avslöjade brister i vården och kränkningar av patienter med invandrarbakgrund på Södertälje sjukhus intensivvårdsavdelning.

Han trodde att han gjorde någonting bra men det tyckte inte ledningen på sjukhuset  som skällde ut honom för att han gått till media. Peter Magnusson har sedan dess varit arbetsbefriad från sitt jobb.

Som sjukhusledning här har man ju gjort bort sig dubbelt upp.  Först genom att skälla ut den som anmäler, istället för att tacksamt ta tag i problemet och skapa en bra arbetsplats. Sen försöker man dessutom bli av med personen genom att påstå att han har samarbetssvårigheter och inte passar in på arbetsplatsen.

Tycker de att trakasserier och rent rasistiska uttalanden mot anställda med invandrarbakgrund är okej eller?

Ja detta säger en hel del om ledningen på denna arbetsplatsen. De tycker tydligen att det är helt i sin ordning att det förekommer rasism på arbetsplatsen och då är det inte förvånande att de också tycker att det är okej att skicka hem den som agerar mot missförhållanden.

Nä…..Whistleblowers borde uppmärksammas mer och belönas för sin insats. Dessa modiga människor som agerar mot missförhållanden på arbetsplatsen.

Det borde finnas ett extra skydd för dem mot arbetsgivarnas repressalier……annars kan det snart bli spöklikt tyst ute på arbetsplatser runt om i landet.

Published in: on 30 november 2010 at 12:45  Kommentera  

Att ha en sagolik tur att få jobba med det man vill.

Vissa har en skyddande ängel…… jag har nog  en mirakelgörande ängel vid min sida som styr ödet. När katastrofen kom hade ödet en ny väg för mig att gå.

När företaget jag jobbade på gick i konkurs i maj i år,  kändes det som om hela världen rasade. Ett gigantiskt hål öppnade sig i marken och man bara rasade ner.

Som klubbordförande var jag ändå tvungen att genast kravla mig upp till kanten av hålet för att ta hand om medlemmarna och deras frågor och rättigheter i konkursen. Mitt eget elände fick vänta och när sista arbetsdagen kom var det fortfarande lite overkligt att vi alla var där för sista gången.

Tiden gick och man fick lite distans till allt, man började så smått acceptera att så här är det…….jag kommer efter uppsägningstidens slut att vara arbetslös. Då kom nästa tunga insikt och hålet öppnade sig igen med en förödande kraft………jag insåg att jag dessutom skulle bli tvungen att sluta med mina fackliga uppdrag. Om man hittar ett nytt jobb inom industrin så är det troligen en visstidsanställning och då kan man inte förvänta sig att få ledigt för fackligt arbete. Och när visstiden tar slut så är man tillbaks på noll.

Detta brände  som eld i själen…….hur skulle jag stå ut med att inte få engagera mig fackligt längre?  Uppdragen på avdelningen fanns kvar men jag bestämde mig för min egen skull att avbryta dem när jag blev arbetslös. Hur skulle jag annars orka söka nytt jobb och samtidigt hela tiden bli påmind om allt jag i framtiden skulle missa.

Men jag hade en sagolik tur. För mig verkar konkursen ha en mening……jag får en ny start med någonting verkligt meningsfullt.

Min avdelning har tappat ganska många medlemmar sen 2006 och vi har genom några försök till extrainsatser kämpat för att vända trenden men inte lyckats riktigt. Där föddes idén till ett projekt där en ansvarig ser till att organisationen utvecklas så att alla anställda får frågan om medlemskap och att alla vet medlemsskapets värde. Alla ska vilja vara med i facket och ingen ska komma på tanken att gå ur.

Såklart sökte jag tjänsten i projektet och jag tackar min lyckliga stjärna att jag fick jobbet.

Nu kommer jag att under en tid att få jobba med det min själ och mitt hjärta brinner för…….jag kommer att få jobba heltid fackligt och vara ute  i organisationen bland medlemmarna och de förtroendevalda. Tillsammans kommer vi att stärka organisationen och alla kommer sen att ha full vetskap om vikten av att vara medlem och vikten av att det fackliga arbetet fortsätter.

Att ha en sagolik tur att få jobba med det jag vill känns fantastiskt och är få förunnat. Jag vet redan att detta är något jag hoppas på att i framtiden ha som yrke i någon form…..men det återstår att se.

Detta är ju den jag är……värderingar och åsikter som inte bara finns under arbetsdagen utan helt enkelt den människan jag är hela tiden.

 

Published in: on 27 november 2010 at 11:36  Comments (2)  

Ryska arbetsgivare kräver 60-timmarsvecka.

Läser att ryska arbetsgivare genom Michail Prochorov kräver ”frivillig” 60-timmars arbetsvecka. Detta ska ske genom frivillig överenskommelse direkt med arbetstagaren. De vill också att arbetsgivare ensidigt ska få ändra anställningskontraktet så att fler arbetar på tidsbegränsade anställningar.

Men tjo du…..snacka om att de vill ha ryska arbetare att stå med mössan i hand.

En filmproducent som ställer sig på arbetsgivarnas sida säger:

Ryska arbetare kan inte arbeta ordentligt”

Det var det fräckaste….vilken människosyn!! Och sen tycker de att arbetarna ska behöva jobba 60 timmar i veckan utan övertidsersättning. Dessutom ska de vara rädda för att arbetsgivaren plötsligt ensidigt ändrar kontraktet och de åker ut.

Fast våra arbetsgivare är inte långt efter…….de gnölar ju om flexibilitet vad gäller både tid och anställningar. Fattas bara att de uttalar sig och säger att vi inte kan arbeta ordentligt.

Den ryska centrala fackliga organisationen anser att arbetsgivarna har förklarat ”socialt krig” i och med detta……..jag håller med dem.

Jag hoppas för det ryska folkets skull att den fackliga organisationen där är något i stil med IF Metall…….en organisation att vara stolt över och känna sig trygg med. En organisation som vågar att agera och med medlemmarnas bästa i sikte.

Published in: on 26 november 2010 at 16:13  Kommentera  

IF Metall ger ungdomar en chans till utbildning och jobb.

Detta avtal är ingen anställning med lägre lön. Det är lön och en anställning under utbildning.  Det är skillnad.

Vad har ungdomar idag att välja på som går en gymnasieutbildning ex. industrigymnasium? Jo de får studiestöd med ca: 1050 kr i månaden. De kan inte bli fullvärdiga medlemmar i facket eller gå med i a-kassan, har ingen betald semester  eller omfattas av något kollektivavtal.
Praktikanter jobbar 100% på många gånger skift utan någon annan ersättning än aktivitetsstöd på ca: 2800 kr i månaden. De utnyttjas på enkla jobb utan garanti för utbildning. De omfattas inte heller av något kollektivavtal eller kan kvalificera sig för a-kassan. De får heller inte ett intyg för det arbetet som de har utfört.

Med vårt avtal får ungdomar en anställning och lön under utbildningstiden.  De varvar utbildning och jobb direkt på företaget. De omfattas av kollektivavtalet och har rätt till de villkor som finns på arbetsplatsen.
De kan bli fullvärdiga medlemmar i IF Metall och få hjälp av oss och de kan ställa krav. De kan kvalificera sig till a-kassan. De kan vara trygga i att avtalet ska förhandlas och godkännas av facket. Vi har här makten att säga nej om vi inte kommer överens med arbetsgivaren om handlingsplan, utbildningen etc. för ungdomarna.
De ska inte ersätta en riktig anställning d.v.s om arbetsgivaren behöver anställa pga ökning så måste han göra det ändå. Ungdomarna här kommer ju inte att göra 100% Jobb

Vad får vi: Utbildade ungdomar med möjlighet till jobb senare. Fler medlemmar som omfattas av kollektivavtalet. Makten att kräva handlingsplan och utbildning och att skriva på eller inte. Makten att göra uppföljning och stämma företaget om det missbrukas. En reglering i avtal så att vi inte är beroende av vilken färg regeringen har. Lika lön för likvärdigt arbete behålls eftersom detta inte är 100% jobb.

Vad får arbetsgivaren: Utbildade ungdomar som så väl behövs inom industrin i framtiden. Ett åtagande om anställning med utbildningskostnader utan att få tillbaks 100% jobb……..för att säkra framtiden.

Precis som med krisavtalet måste vi använda detta mandat med förnuft men inte vara rädda för att ha det.
Centerns Annie Johansson gjorde vågen när hon hörde om vårt avtal men hon visste inte vad det innehöll och därmed inta att det skiljer sig mycket från deras önskningar. De har på förslag att generellt sänka lönen för alla under 23 år oavsett. Ingen garanti på utbildning. Ingen förhandling med oss eller möjlighet för oss till inflytande. Deras förslag bygger på provanställning dvs att arbetsgivaren utan anledning med två veckors varsel kan säga upp anställningen.
Det förslaget och dagens praktikanter är lönedumpning och otrygghet. Vårt avtal ger fortfarande lika lön för likvärdigt arbete och en vettig anställning under tiden.

Bra jobbat IF Metall…..återigen visar vi handlingskraft och mod när regeringen står handfallna.

Published in: on 23 november 2010 at 17:15  Comments (4)  

Förtroendevalda jobbar hårt varje dag i den fackliga kampen och gör ett fantastiskt jobb.

På olika orter har idag IF Metallmedlemmar vänt på bilar.

Bilvändningen är startskottet på en längre aktivitet som lyfter fram de förtroendevalda, stärker bilden av det goda som facket gör och samtidigt visar att vi, genom att vi håller ihop, är starka tillsammans .
Det är otroligt viktigt att vara med i facket för ensam är man inte stark. Det är man bara genom att hålla ihop och vara många.
Att påstå att facket skulle vara nåt som hör dåtiden till är så fel det bara kan vara. Principen är detsamma idag även om problemen och situationerna kan vara lite annorlunda.

Genom att vara många kan vi försvara och förbättra våra kollektivavtal och därmed våra villkor på arbetsmarknaden.

Vi är solidariska och ser till att alla får bra villkor…….de svagare lämnas aldrig i sticket.

Förtroendevalda jobbar hårt varje dag i den fackliga kampen och gör ett fantastiskt jobb. Detta är stort och behöver uppmärksammas och det gör nu IF Metall

 

Först ut att uppmärksammas är IF Metalls 14 500 skyddsombud – hjältar i vardagen

”Vi har alltid varit starka på LKAB, men vi vill att alla ska arbeta med frågorna lika mycket som vi gör”,  säger Leif Eriksson, huvudskyddsombud.

Published in: on 20 november 2010 at 15:57  Kommentera  

Det gäller att stå pall och visa att man kan ta riktigt ansvar även när det blir lite jobbigt.

Man förvånas över människor som ofta klagar över att deras chef, förbundsledning, avdelning eller vad det nu kan vara inte låter dem ta ansvar utan att de ska lägga sig i……för att i nästa mening klaga lika högljutt när de får ett riktigt ansvar eller mandat. Då tycker de att ansvaret lastas över och att ledningen skjuter frågan ifrån sig.

Antingen vill man ha ansvar och då får man ibland lite jobbiga frågor på köpet eller så vill man att någon annan ska styra och får lämna ifrån sig allt ansvar. Man kan inte bara välja ut godbitarna och de lätta frågorna för att sen bli livrädd för ett mandat och skrika rakt ut.

Att vara förtroendevald är ett uppdrag som medför både lätta och otroligt jobbiga frågor. Det gäller att kunna ta ansvar för alla situationer eller stiga åt sidan och låta någon annan ta över allt ansvar.

Man måste kunna och våga stå upp för organisationens beslut och driva dessa frågor. Man måste vara beredd att ta en konflikt med sin arbetsgivare och kanske ibland också med människor som inte riktigt vill förstå meningen med facket och dess uppgörelser.

Ingen har lovat att det är en dans på rosor att vara förtroendevald…….det är en ständig kamp och ett hårt arbete.

Det håller definitivt inte att strunta i beslut eller att prata illa om dem. Lika lite som man kan skylla ifrån sig och lasta en liten grupp för vad som majoriteten har bestämt.

Som förtroendevald är nog uppsägningar den jobbigaste frågan vi kan råka ut för. Den har varje klubb ansvar för och mandat att förhandla i. Klarar vi det så klarar vi andra jobbiga mandat.

Varför då denna livrädsla ibland?

Published in: on 19 november 2010 at 19:00  Kommentera  

Här klipps inga band…..och därmed punkt!!

Stora nyhetsutrymmen i alla media spekulerar och konspirerar om vad Socialdemokraterna ska ta sig till.

För det första så pågår en analys av valresultatet och det tar sin tid. Det är inte läge nu att göra som media och spekulera i om vi byter partiledare och isåfall till vem. Media driver såklart på för att sälja och för att deras inställning till Mona är tråkigt negativ.

Men låt partiet arbeta ifred och i lugn och ro komma fram till rätt lösningar!

För det andra så är både media och Borgliga politiker snabba och täta med sina åsikter om LO och Socialdemokraternas samarbetes vara eller icke vara.

Folkpartiets Carl B Hamilton skriver i SvD att han tycker att LO bör klippa banden med LO.

Men här klipps minsann inga band…..så korkade är vi inte.

Och anledningen har ju Carl B Hamilton redan svarat på då han skriver att han anser att det är bra och viktigt med en väl fungerande fackföreningsrörelse för att tillvarata anställdas intressen gentemot arbetsgivarna.

Just precis Calle B….det är så det hänger ihop och det är med just Socialdemokraterna vi kan tillvarata medlemmarnas intressen. Att hänga runt med Alliansen som du menar och ge ett fåtal av medlemmarna mer pengar i plånboken medan de allra flesta drabbas negativt är ingenting för oss. Vi värnar nämligen alla medlemmar även de som drabbats av sjukdom, arbetslöshet eller på annat sätt har det jobbigt i samhället. Det är detta som kallas solidaritet och som en del har tappat på vägen genom att rösta borgeligt. Vi står för solidaritet men det gör inte borgarna.

Vi tillsammans med Socialdemokraterna värnar också om kollektivavtalen, fackföreningsrörelsen och våra arbetsrättsliga lagar. Detta är i alla medlemmars intresse…….men inte ett dugg i Alliansens.

Det finns bara ett parti för oss…..nämligen det partiet vi en gång själva bildade just för att kunna påverka lagstiftningen för arbetarnas väl och ve.

På Borgarnas sida finns ju arbetsgivarna och direktörerna som för fram sina åsikter och önskemål om lagstiftning. Och med all tydlighet så har vi sett att Alliansen springer deras ärenden och har inget intresse av att lyssna på LO. Då vore det ytterst korkat att klippa några band och frilansa mellan olika partier. Det skulle försvaga vår möjlighet att överhuvudtaget påverka lagstiftningen…..och om ni lägger handen på hjärtat alla fjäskande borgare så är det ju just det ni är ute efter.

Published in: on 12 november 2010 at 9:20  Comments (3)  

Att ha dyra uppsägningspaket tror jag bara skapar fler otrygga anställningsformer.

Läser om Ericsson i Gävle som stänger fabriken sista december i år. Klubbordförande Ann Hillin är kvar sist av alla och efter många års anställning är såklart oron för framtiden närvarande.

Jag känner Ann eftersom jag också arbetat på Ericsson och vi hade ett koncernfack där vi träffades och diskuterade gemensamma frågor inom Ericsson. En av frågorna som nästan ständigt diskuterades var ”Ericssonpaketet” dvs hur uppsagda skulle tas om hand av företaget genom ex. avgångspension, avgångsvederlag, dubbla uppsägningstider etc.

Precis som Ann var jag klubbordförande och precis som Gävlefabriken så hade Kalmarfabriken otaliga uppsägningar under åren. Precis som henne har jag varit med om att bomben slår ner mitt i tryggheten och jobbet försvann.

Jag vet hur hon känner och har det just nu och det är en smärtsam men senare nyttig upplevelse.

Ericsson i Gävle tar hand om de uppsagda med tidigt höjda löner och Ericssons omställningspaket som ger dem hjälp och ekonomisk trygghet ett år efter att de lämnat fabriken. Hos oss när företaget som då hette Proxy Electronics försvann var det genom konkurs och självklart fanns inga pengar till något annat än den lagstadgade lönegarantin och omställningsförsäkringen genom kollektivavtalet.

Om ett företag som Ericsson väljer att lägga ner en fabrik utan att det egentligen är ekonomiskt tvunget tycker jag att det är helt rätt att de får hosta upp slantar för att kompensera dem som blir av med jobbet, precis som man gör i Gävle.

Men vad händer när företag gör likadant vid en ”vanlig” uppsägning vid en konjunkturnedgång? Så gör ju faktiskt bl.a Ericsson, Volvo och andra stora koncerner.

Jag tror att vi måste akta oss noga för att fortsätta med denna typ av krav på arbetsgivarna. Ju dyrare vi gör det för arbetsgivarna att säga upp personal desto räddare blir de att tillsvidareanställa. Lite kanske vi förhindrar att arbetsgivarna varslar i onödan men det är nog bara marginellt.

Dessutom är ju detta enbart storföretagens anställda förunnat då små och medelstora företag i regel inte har dessa resurser att erbjuda.

Det ska väl inte vara skillnad på folk och folk när man blir arbetslös beroende på vilken arbetsgivare man haft.

Vi har ju faktiskt valt att ha en modell i Sverige där det inte ska vara så dyrt för ett företag att säga upp, lägga ned eller flytta utomlands. Vi kallar det :” Vi ska inte rädda arbetet utan arbetarna”. Men det menas att vi ska ha bra förutsättningar till omställning och utbildning för att snabbt kunna få ett nytt jobb när det gamla försvinner.

Men vem ska betala?  Vi har ju genom kollektivavtalet en omställningsförsäkring TSL där arbetsgivarna betalar in en premie. Fast detta har vi avstått lön för att få.

Det borde ju rimligtvis finnas i hela samhällssystemet en satsning på just detta och det var tanken från början med den Svenska modellen. Den modell som Alliansen gör sitt bästa för att montera ner genom sämre a-kassa, minskade utbildningsmöjligheter och minskade resurser till ex. kommuner, utveckling av industrin etc. för att skapa nya jobb.

Men har vi inte lite av skulden själva?

Såklart tycker vi att det är bra när uppsagda får hjälp av företaget och de får betald uppsägning med dubbel tid mot vad lagen säger. Jag önskar att mina arbetskamrater hade fått samma generösa erbjudande i en värld där konkurrensen om jobben är stenhård.  Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att vi biter oss själva i svansen.

Ju mer vi kompenserar för dåliga regeringsbeslut i denna frågan och a-kassan genom avtal med arbetsgivaren eller inkomstförsäkringar, desto mer kommer Alliansen att sno av den modell det var tänkt att samhället skulle stå för. Ju svårare och dyrare vi gör det för arbetsgivaren att säga upp tillsvidareanställda när de verkligen behöver, desto fler tillfälliga anställningar kommer vi att få och regeringen får argument för alla försämringar som görs i LAS genom olika former av tillfälliga anställningsformer.

Published in: on 11 november 2010 at 9:01  Kommentera  

Säger sig värna jämställdhet men vill diskriminera och säga upp enbart p.g.a. ålder och kön.

Kavalkaden av arbetsgivare som ”drabbats” av LAS och turordningsreglerna fortsätter att rulla i Svenskt Näringslivs serie ”det värsta som drabbat arbetsgivarna”.

Nu senast är det en arbetsgivare som tycker att jämställdheten på företaget drabbades vid uppsägningar då unga och kvinnor var bland dem som tvingades sluta.

Han säger:

Det värsta var att vi hade fått till en sådan bra personalmix. Jag tror att vi hade haft en mix på personalen i dag om vi inte hade haft LAS.”

Nu är ju inte LAS skriven för att varje företag ska ha jämställdheten fixad eller för att arbetsgivaren ska kunna välja mix, kön, ålder eller vad han nu tycker passar på företaget….hårfärg kanske.

Den är skriven tack och lov för att förhindra att arbetsgivaren säger upp efter tycke och smak.

Det är ju rent diskriminerande som han uttalar sig, att vilja kunna säga upp helt pga. ålder eller kön. För det är ju det han menar…….han fick för många medelålders män kvar.

Men tänk att medelålders män har faktiskt också rätt att vara kvar. Inför lagen är vi alla lika oberoende av kön, ålder och etniskt ursprung. Det enda som spelar in här är kvalifikationer. Har du inte tillräckliga kvalifikationer så spelar det heller ingen roll hur länge du varit anställd.

En annan arbetsgivare som definitivt blandar ihop äppel och päron sa:

Vi hade en anställd som inte kunde arbeta för hon tålde inte stress och blev sjukskriven. Utan LAS hade vi kunnat anställa någon annan.”

Hoppsan har de ingen koll alls? Vad har Alliansen gett arbetsgivarna för verktyg för att bli av med långtidssjukskrivna…….jo rehabkedjan. Den som vi kallar för utsorteringskedjan för att arbetsgivarna så lätt kan säga upp sjukskrivna. Den har inget med turordningsreglerna i LAS att göra.

Sen kan man ju fundera över hur arbetsmiljön ser ut på detta företag då människor blir sjukskrivna pga stress.

Två exempel på argument från arbetsgivarna för att de vill få bort LAS.

Dessa två exempel ger oss lysande bevis på hur lite arbetsgivarna kan om lagen och hur fel det skulle bli om de faktiskt lyckades få bort den.

Det är väl bara att tacka Svenskt Näringsliv som basunerar ut arbetsgivarnas önskan om att vilja ha makten att säga upp hur som helst och deras okunskap som vore livsfarlig att släppa lös.

Published in: on 09 november 2010 at 18:29  Kommentera  

Herman jämför nutidens media med dåtidens präster…..strålande liknelse.

Många är vi som tycker att media och då även ”kvällstidningarna” har blivit för mycket av skvallerpress.

Att de har gett sig på saker och människor på ett sätt som inte är en direkt saklig nyhetsrapportering utan ren skvaller och spekulationer. Vad folk har för kläder exempelvis och hur det påverkar deras roll eller vem som varit med vem.

Tidningarna har också vinklat olika påståenden eller uttalanden så att det skapar rubriker och vänder sakfrågan åt det håll som passar reporterns tycke bäst.

En som uttrycker detta fenomen på en ypperligt sätt är Herman Linqvist, allas vår kungahistorieberättare:

Det har alltid funnits ett starkt fundamentalistiskt drag i den svenska kulturen. Förr var det våra präster som höll i piskan och såg till att var och en följde Guds lag, katekesen och Kungl Majts beslut och bestämmelser. Syndare bestraffades hårt.

I dag är det svenska journalister som tagit över de gamla lutherska prästernas piska och Guds lag har ersatts med det som för tillfället är de politiskt korrekta åsikterna. Piskan viner över dem som inte stämmer in i kören och är brottslingen tillräckligt högt placerad går drevet.

Processen kallas alltid för att man ”granskar makten” men är lika ofta ett skenheligt gottande i andra människors snedsteg och misstag.”

Strålande liknelse tycker jag.…..bra Herman.

Published in: on 07 november 2010 at 17:02  Kommentera