Sitta på läktaren och gnälla duger inte…..agera och använd verktygen som finns.

Man läser överallt och ofta hur arbetsgivare gnäller över att löneskillnaderna är för små. De vill ha individuella löner och att det ska löna sig att utbilda sig och göra ett bra jobb.

Men varför sitter de på läktaren och gnäller?? Lönesystem…..känns ordet igen?

En företagare säger: ”Det går inte längre att bara plocka in folk från gatan, utan viljan att utbilda sig och prestera måste finnas. Större löneskillnader är ett sätt att tydligt visa varför det är värt att anstränga sig.”

Ja men så gör ett lönesystem då. Det står parterna fritt att förhandla fram ett lönesystem som bygger på att ökad kunskap och färdigheter ger mer i lön. Enkelt och smart.

Man kan ha tydliga mätetal för när i kunskapsnivån lönen ska höjas. Arbetstagaren kan tydligt se på lönen att utbildning ger utdelning.

Men låt ingångslönerna vara ifred…..för det är ju egentligen en sänkning av dem ni vill ha och därför ni gnäller.

Fy skäms……sitt inte och gnäll och vill att regeringen ska lönedumpa för att ni ska få billigare arbetskraft. Använd de verktygen som finns idag och förhandla fram ett rättvist lönesystem på företaget och sen kompetensutveckla personalen. Ta lite ansvar!!

Sen är det livsfarligt att bygga allt runt lönen. Ett engagemang måste komma av andra anledningar också. Arbetstagarna måste på andra sätt känna sig delaktiga och uppskattade i företaget. För vad händer om jag struntar i högre lön…….får jag låta bli att lära mig nya saker då eller låta bli att vara noggrann?

Arbetsmoral skapas inte enbart genom lön och arbetsgivarna gör sig själva en otjänst genom att vilja styra allt med lönen.

Sen ska lönen vara rimlig och ökas efter hand man skaffar sig erfarenhet och kunskap givetvis.

Nä nu är det dags att arbetsgivarna kliver ner från läktaren och inser vad som verkligen kan åstadkomma förbättringar för både arbetsgivare och arbetare.

Att dumpa löner och slopa LAS är ingen lösning för arbetsmarknaden idag……det är bara slapphet, okunskap och maktgirighet från arbetsgivarnas sida.

 

Published in: on 29 oktober 2010 at 13:10  Kommentera  

Fyra ska resa till Mars för evigt….kan tänka mig vilka det skulle kunna vara.

Expressen skriver idag att NASA undersöker om det går att skicka fyra människor till  Mars. Väl där skulle människorna skapa en permanent station och få maten skickad från Jorden.

Eftersom det är så dyrt att skicka iväg någon så långt så skulle biljetten vara enkel. Åk och kom aldrig tillbaka.

Vem skulle vilja ta på sig ett sådant uppdrag?  Att leva på en planet som kräver syretuber på för att kunna andas och en temperatur som har en medeltemperatur på – 60 grader. Och dessutom veta att man aldrig kan åka hem igen till Jorden.

En värld som är steril, kall och ogästvänlig vill väl ingen ha……men vänta nu…..en kall värld som inte har rum för någon sjuk eller svag och en värld där fyra människor skulle få ha hela planeten för sig själva och inte behöva ta hänsyn till andra människors behov av välfärd. Tydligen är dagarna 41 minuter längre där vilket också gör att arbetsdagarna skulle bli längre.

En sån värld vore väl ypperlig för Alliansens fyra partiledare.

De skulle kunna bedriva vilken politik de ville utan att behöva oroa sig för varken väljare eller facket.

Jag kan se framför mig Mars statsminister blick ut över det karga landskapet när han utbrister: Det sovande folket är äntligen borta!! Nu har vi en värld där ingen sjukpenning eller a-kassa finns.

Näringsministern stämmer in i lovsången och utropar: Äntligen…..äntligen en värld utan LAS och utan besvärliga fackföreningar.

De andra två håller med och inser att deras drömvärld ligger framför dem…….närmare Gud och utan krångliga skolelever.

40 miljarder kostar resan till Mars och visst skulle jag gärna ta en skattehöjning för att bidra…..vad gör man inte för den folkvalda regeringen….

Published in: on 28 oktober 2010 at 16:24  Comments (1)  

En enastående kvinna som skulle vara väl värd priset som årets Magmakvinna i Norrbotten.

Nu är det dags att utse årets Magmakvinna i Norrbotten.

Priset ges till en kvinna som har gjort något unikt för Norrbotten inom kultur, jämställdhet, integration och/eller eget företagande det senaste året. Syftet är att lyfta fram kvinnliga förebilder och få fler att lära sig nätverkandets fantastiska möjligheter.

http://www.magmagroup.net

På denna hemsidan kan man läsa mer om utnämningen och de kandidater som är nominerade och sedan rösta.

Jag har röstat och tycker att det är viktigt att lyfta fram människor som gör stora insatser i samhället.

En av kandidaterna är småbarnsmamman som i en mansdominerad värld lyckas att förena förvärvsarbete och föräldraskap på ett fantastiskt sätt men ändå  möts av andra människors fördomar.

Vi eftersträvar jämställdhet men när vi ser ett lyckat prov på det så backar fördomsfulla människor och tycker att mamman ska vara hemma med barnen.

Jag vill ge en eloge till denna enastående kvinna som är en underbar vän, en fantastisk mamma och gör allt för sin familj. Dessutom driver hon eget företag och i valrörelsen var hon väldigt aktiv och jobbade åt IF Metall Mellersta Norrland.

Låt mig presentera henne……den kandidat som jag lade min röst på till årets Magmakvinna:

Kandidat nr. 8  Anna Olofsson (Sundsvall/Överkalix)- är en stark personlighet som lyckas inspirera andra människor genom hennes ärliga framtoning. Anna har förmågan att se och värdera människan bakom alla – i yrkes-, politik, familje och vänskapssammanhang.

Anna arbetar medfackliga politiska frågor för IF Metall Mellersta Norrland, ett arbete där honsom kvinna har tagit sig fram i en mansdominerad värld, utöver det är Anna polititiskt engagerad i socialdemokraterna och kandiderade till Europaparlamentet2009.  Anna är även en duktig föreläsare och inspiratör. I sitt yrkeslivsåväl som företagande så lyfter hon Överkalix kommun, och ger kommunenen positiv framtoning i den sanna Ambassadör hon är. Anna är en karismatiskperson och en stark förespråkare för Jämställdheten, en eldsjäl enligt många. Anna vågar gå sin egen väg även om det blåser. Hon tar sig an problem och löser dem, hon ser möjligheter istället för hinder och når sina mål. Hon delarmed sig av sin värme och godhet till andra och trots sin ringa ålder har honlivserfarenhet som hon genom sina föreläsningar förmedlar och hjälper andraatt hitta rätt väg i livet. Hon har förmågan att lyfta fram alla utan tanke påprestige, avund eller baktanke.

Published in: on 27 oktober 2010 at 12:44  Kommentera  

Regeringen kallar det arbetslinje…..jag kallar det skadelinje.

Regeringen säger gång efter annan att arbetslinjen är det viktigaste. Att alla ska ha ett jobb. Men sällan hör man att jobbet ska vara avlönat så man kan leva på lönen. De säger inte heller att jobbet ska vara en säker arbetsplats utan arbetsskador och förslitningar eller att ingen ska behöva dö på jobbet.

De tycker inte att arbetsplatserna ska vara säkra mot arbetsskador och olyckor för då hade de aldrig tagit bort resurser för arbetsmiljöverket, eller från våra skyddsombudsutbildningar och de hade aldrig lagt ner Arbetslivsinstitutet.

Hur smart är det att arbetsplatserna är farliga riskområden……begriper de inte hur många fler som blir sjuka då och hur många fler som inte längre kan gå till jobbet. Begriper de inte vilka kostnadsökningar detta får för arbetsgivarna och samhället.

Arbetsgivarna förlorar tid och pengar och dessutom i slutänden ansiktet då människor skadas eller förolyckas på deras arbetsplats.

Människor går till jobbet rädda för att skadas eller rent av dö.

Regeringens strävan efter att få människor i arbete och deras slapphet angående arbetsmiljön är ett moment 22 som kostar samhället mycket pengar och lidande. Regeringen och arbetsgivarna tror att de hjälper arbetsgivarna att ha en billig verksamhet när den med tiden kommer att stå dem oerhört dyrt.

Inte heller i den nya budgeten finns några förslag från regeringen om att förbättra och säkerhetsställa arbetsmiljön.

En person i veckan dör på arbetet p.g.a. för dålig arbetsmiljö. Det är en person i veckan för mycket. En ansvarsfull regering som bryr sig om folket skulle genast sätta in åtgärder.

Tyvärr har vi inte en sådan regering och många kommer att få fortsätta att gå till jobbet utan att kunna vara säkra på om de någonsin kommer hem igen.

Published in: on 25 oktober 2010 at 7:25  Kommentera  

Influensatider och media ropar på vargen igen…..eller hur allvarlig är den?

Läser på nätet om medias influensavarning. Årets influensa ska tydligen vara en släng av Hong Kong och ovanligt aggressiv.

Förra året kom svininfluensan och media skapade masshysteri. Var svininfluensan verkligen så allvarlig för alla eller bara för dem med redan nedsatt immunförsvar av olika anledningar? Var det all massvaccination som stoppade spridningen eller var den inte värre än en ”vanlig” influensa?

Jag har vänner som konstaterat hade svininfluensan men endast en blev allvarligt sjuk p.g.a sin astma. Övriga hade som en ”vanlig” influensa och mådde givetvis dåligt men inte livshotande. Många var de som vaccinerade sig och faktiskt blev sjuka straxt därefter. Halva skolklasser insjuknade samtidigt dagar efter sprutan.

Var då medias varning för svininfluensan starkt överdriven och endast ett försök att skapa rubriker? Är detta årets varningar ytterligare rop på vargen som inte heller denna gången kommer?

Ja då är det riktigt illa för den gången vargen verkligen kommer så är ingen beredd eller tar varningen på allvar för att alla har slutat att tro på varningarna.

Media borde ta större ansvar då de vet vilken makt de har. Att tjäna pengar på människors rädsla är skamligt.

Published in: on 23 oktober 2010 at 11:19  Comments (3)  

Kan den nya arbetsmarknadsministern stå emot….

Nya arbetsmarknadsministern Hillevi Engström säger sig inte ha problem med det ökade antal tidsbegränsade anställningarna.

Hon säger: ”Det är naturligt att företagen är osäkra nu, känner sig för och börjar med visstidsanställning”

Nu?? Visstidsanställningar har länge varit en anställningsform som ökat, även innan krisen.

När det gäller a-kassan säger hon: ”Det primära är att få in fler i jobb. Inte att höja ersättningsnivån till dem som inte jobbar. Det vore inte ansvarsfullt att höja ersättningen nu.”

Ersättningen har inte höjts på många år. Taket ligger alltjämt kvar på 680 kronor per dag. Endast 12% av alla arbetslösa får ut 80% av tidigare lön.  Är det då ansvarsfullt Hillevi att fler och fler stannar på en ersättning som motsvarar 80% av LO:s medellön år 2002??

Lever hon i samma verklighet som vi andra tro? Nä det är tydligt att hon inte gör det.

De som heller inte gör det är företrädare för Svenskt Näringsliv som i ett lunchseminarium beklagade sig återigen över LAS.

Det är stort fokus på att skydda arbetstagaren i den nuvarande lagen. Arbetsgivarnas behov och situation glöms ofta bort. Där handlar det i stället mest om skyldigheter.”

Ja det hörs väl kanske på namnet eller!! Lagen om anställningsskydd.

Den är skriven för att skydda anställda i anställningen och när den eventuellt ska upphöra.

Arbetsgivarens rättigheter ligger ju i rätten att bestämma över sin verksamhet som arbetsbrist, flytt av verksamhet, nedläggning etc.

För hundraelfte gången så tas hänsyn till kvalifikationer och företagets överlevnad i turordningsförhandlingar så lagen ger utrymme även för arbetsgivarens behov.

På seminarumet diskuteras också småföretagens önskemål.

De säger att de drabbas hårdast av turordningsregler, av sjuklöneansvar och tjänstledighet för exempelvis studier.

Nu börjar det sakta krypa av ilska längs min ryggrad. Vad är de ute efter?

Slopade turordningsregler, slopad sjuklöneansvar och begränsad studieledighetslag. Ja det känner vi igen…….gamla förslag och åsiktsuttalande från Alliansen.

Minns ni debatten om att man bara skulle få sjukpenning om man var sjuk av sådan art som man inte kunde förutse? Ex. skulle man inte få sjukpenning om man skadade sig på fritiden av en sportaktivitet.

Minns ni Alliansens förslag om försämring av studieledighetslagen och Centerns vilda trummande om slopade turordningsregler i LAS?

Jag minns och dessa förslag kan mycket väl försöka drivas igenom igen ivrigt påhejade av Svenskt Näringsliv.

Vad gör Hillevi Engström då?

I den verkligheten hon verkar leva i undrar jag om hon kan stå emot vågen av arbetsgivare och övriga Alliansen.

Och vart tar arbetarnas rättigheter vägen då?

Published in: on 18 oktober 2010 at 17:44  Kommentera  

Vad händer när folket inser sanningen?

Valanalys efter valanalys kommer att presenteras framöver och många tror sig redan ha bilden klar. Jag har också min alldeles egen teori på varför vi Rödgröna förlorade valet. Den baseras helt på vad jag tror att folket lyssnade på,vad ointresse kan ställa till och vad bekanta har talat om för mig.

De allra flesta människor bryr sig om medmänniskan och ingen….inte ens en Moderat skulle lämna en ex. påkörd halvdöende människa ensam på gatan, lämnad åt sitt eget öde.

Med den insikten och tron på människan så tror många att ingen heller skulle lämna en sjuk människa utan sjukpenning……..lämnad åt sitt eget öde och förmåga att försörja sig.

Man tror att vi överdriver när vi säger att det är just vad Alliansen gör med sjuka och arbetslösa.  Man orkar inte sätta sig in i politiken och vilka konsekvenser den har utan tar för givet att alla bryr sig om medmänniskan i alla lägen. Allt detta gjorde att vissa tyckte att politiken lät likadant oavsett vilket parti som talade. Samma frågor med samma innebörd…..vilket inte kunde vara mer fel då innebörd och konsekvenserna av politiken har oerhörda skillnader mellan blocken.

Vissa unnar sig lyxen att enbart se på vilken partiledare varje parti har. Om man inte var nöjd med Mona men ändå i hjärtat alltid röstat rött innan så tittade man över blockgränsen efter just sina hjärterfrågor. Då man tyckte att allt lät lika så hade man inga problem med att byta från rött till blått.

Om man ex. har en ungdom som behöver jobb så tyckte man att Centerns förslag var bra…..jobb snabbt och unga prioriteras. Att lönerna blir låga och anställningsskyddet försvinner för de unga uppfattade man inte…..man orkade inte lyssna och inse konsekvenserna. Och definitivt inte de långsiktiga konsekvenserna…..låga löner och otrygga jobb för alla.

Sorgligt men sant att människor inte orkar sätta sig in i hur samhället ser ut och kan formas åt olika håll. Ska det verkligen behöva bli värre innan folket vaknar?!

Ännu värre är alla de egoister som begriper konsekvenserna men skiter i det för att de själva har det bra och tror sig om att klara sig i alla väder.

Vad händer sen när ungdomar får jobb men till en låg lön så att de ändå inte kan försörja sig?  Och när de blir av med jobbet för att arbetsgivaren tyckte det. Vad händer sen när en del själva drabbas av sjukdom eller arbetslöshet och får svårt att klara sig? Eller när hela jobbskatteavdraget och lite till går åt till alla nödvändiga privata försäkringar?

Vad händer när samhället visar sig vara en kall tillvaro för de allra flesta?

Jo då kommer folket att vända sig till facket och säga: ”Men gör något då!!! Hjälp oss! Strejka!”

Vi som försökte varna men tyvärr för döva öron kan inte ta ut medlemmar i politisk strejk. Majoriteten av svenska folket har valt denna politik och vi kan inte strejka mot ett demokratiskt fattat beslut. Protestera ja…..och det gör vi hela tiden.

Vi kommer att fortsätta att försöka påverka men Alliansen kommer att fortsätta att inte lyssna. Folket kommer långsamt att vakna upp när de inser att vad Alliansen sa är inte detsamma som vad de gör. Att de faktiskt lämnar människor i sticket åt sitt eget öde och förmåga att försörja sig.

Då gäller det att folket protesterar och vi kommer inte att vara sena att hålla med.

Published in: on 17 oktober 2010 at 11:18  Comments (1)  

Det man tar för givet kan lätt försvinna.

Jag har förmånen att få hålla en del fackliga utbildningar för IF Metalls medlemmar och förtroendevalda. Senast var en utbildning i kollektivavtalet. Börjar alltid utbildningen med att berätta om vad kollektivavtalet är och varför det finns.

Hur allting började med att arbetarna gick ihop och bestämde priset på arbete för att inte de gamla brukspatronerna skulle kunna välja dem som erbjöd sig att jobba för lägst lön. Och hur man lade undan pengar till de arbetslösa för att de inte skulle börja bjuda under det pris som var bestämt.

Det är alltid några på varje utbildning som får en riktig aha-upplevelse som faktiskt inte har tänkt på detta så mycket och sen är diskussionen igång. Vi pratar om vad som påverkar kollektivavtalet och hur vi kan försvara det genom att vara många medlemmar och vara starka tillsammans.

Sen kommer man osökt in på hela den Svenska modellen då allt hänger ihop.

På senaste utbildningen var 4 av deltagarna  ursprungligen  från andra länder och som hann jobba ett par år innan de av olika anledningar kom till Sverige. Deras berättelser om hur det åtminstone då fungerade med a-kassa, sjukpenning, kollektivavtal och pension är oerhört intressant och nyttigt att lyssna på.

De berättade att i Iran, Turkiet och Kroatien var pensionen efter att du arbetat i 25-30 år d.v.s att du mycket väl kan vara endast 45 år då du går i pension. De fick då en summa pengar för att kunna starta ”eget”. Om du misslyckades hade du bara släktingar och vänner att förlita dig på resten av livet. I Iran kunde ingen förtroendevald känna sig säker utan fick vara rädda att t.om fängslas då de jagades för sitt fackliga engagemang.

Den 4:e deltagaren som kom från Tyskland berättade att visst fanns en a-kassa men den var inget värd och inget du kunde klara dig på ekonomiskt.

Gemensamt för dem alla var att alla sociala system som a-kassa, sjukpenning etc fick man spara ihop till själv genom egna försäkringar och om du inte gjort det så fick man klara sig bäst man ville genom allmosor från släkten.

Vad som också var gemensamt för dessa 4 deltagare är att i deras hemländer så är anslutningsgraden till facket låg och kollektivavtalen svaga. Utan styrkan i många medlemmar har de inget annat vapen än strejker som kanske ändå inte leder till bättre villkor.

Är vi då påväg ditåt……..bakåt…..som det såg ut på andra ställen för 20 år sedan?

Ja titta på a-kassan, sjukpenningen och sämre pension. Områden där många skaffar en extra försäkring för att klara sig då samhället inte längre tar hand om dem. Genom en borgelig politik går vi bakåt i tiden och även om de väl aldrig skulle fängsla förtroendevalda så har de andra trix för att attackera kollektivavtalen och facket och därmed arbetarna.  Med lägre organisationsgrad som följd då många luras av Alliansens välsmorda trut.

Detta har svenska folket valt…….frågan är om de är medvetna om konsekvenserna. Det tror inte jag utan alltför många tar saker för givna. Som sjukpenning, kollektivavtal, a-kassa och facket.

Men saker som tas för givna kan lätt slinka ur fingrarna och försvinna om vi inte försvarar dem.

Published in: on 15 oktober 2010 at 14:30  Kommentera  

Huvudavtalsförhandlingar på tapeten igen.

LO:s avtalssekreterare Per Bardh går ut i en debattartikel och säger att det är dags att börja diskutera LAS och kanske ett nytt huvudavtal igen.

Han säger: ”Nu är det dags att tillsätta en partsgemensam arbetsgrupp som försöker att göra upp med myter och hörsägen och medvetna missuppfattningar om LAS”

Ja det har varit många valser om denna arbetsrättsliga lag inte minst i valrörelsen där Allianspolitiker svalt betet från Svenskt Näringsliv och skrikit om allt ont LAS medför.  Dessa uttalande är precis som Per Bardh säger myter, hörsägen och medvetna missuppfattningar.

Teknikföretagens vd Anders Weihe uttalar sig också om eventuella kommande förhandlingar om ett nytt huvudavtal. Förra gången ville de ändra turordningsreglerna i LAS som skulle få konsekvensen att arbetsgivaren bestämmer vilken kompetens som gäller och därmed fritt kan säga upp vem de vill. Det mest troliga är att de står kvar vid den ståndpunkten.

Teknikföretagen nämner ett krav som är en nödvändig förändring om de ska tänkas vilja förhandla om ett nytt huvudavtal:

Då krävs det att man kommer fram till en balans när det gäller konfliktreglerna. Annars är det inte meningsfullt för vår del. ”

Han nämner i sammanhanget att han vill ha bort sympatistrejker och han vill införa proportionalitetsregler. Men det mest anmärkningsvärda han nämner är följande:

Man kan ju också tänka sig att man går in i en period där kollektivavtalsförhandlingarna blir mycket stökigare. Det finns en risk att en fallande organisationsgrad på fackföreningssidan får effekten att man drar slutsatsen att man ska profilera sig genom att blir mer kamporienterad.”

Blir man förbannad eller blir man förbannad!!

Han vill införa regler i avtalsförhandlingarna som skulle kunna hindra fackförbunden att gå ut i strejk.

Han måste ha förträngt att genom att teckna nya avtal så köper arbetsgivarna fredsplikten.

Om man ändå vid sidan om försämrar strejkrätten så finns det ju inget kvar för arbetsgivaren att köpa.

Utan något värdefull att köpa för arbetsgivaren så struntar de i att sälja något också. Det skulle bli arbetsgivarna som dikterar villkoren i kollektivavtalen.

Då skulle arbetsgivarna ”äga” våra kollektivavtal och med en ytterligare försämring av LAS skulle de också helt ”äga” anställningens ingående och upphörande.

Pang……… så är vi tillbaks på 1800-talet med mössan i hand.

Nog för att ett nytt huvudavtal behöver diskuteras och förhandlas då det är sen 1938 men inte tusan kan vi gå med på idel försämringar. Vad hade arbetsgivarsidan tänkt att sälja för att få igenom sina krav?

Förmodligen inte mycket och det var nog därför förhandlingarna strandade 2009 när arbetsgivarparten drog sig ur. De ville ha hela kakan och dessutom äta upp den.

Blir mycket spännande att följa förhandlingarna och diskussionerna om de startas på nytt och skulle kunna ge bra mycket  för att få vara en fluga på väggen i de förhandlingsrummen där de ”stora” grabbarna drabbar samman.

Published in: on 08 oktober 2010 at 16:15  Kommentera  

Arbetsgivare visar på maktlystnad och opålitlighet i årets lokala löneförhandligar.

LO-tidningen har ringt runt och kollat läget på årets löneökningar lokalt bland IF Metalls företag. Det verkar som om man lyckats bäst på mindre företag medan de stora drakarna vägrar betala mer än det centrala avtalet.

Det visar på att de mindre arbetsgivarna följer spelreglerna bättre än de stora genom att göra precis som det är tänkt. Man använder det centrala löneutrymmet som golv och sen förhandlar man lokalt om vad som är rimligt därutöver.

Att stora koncerner som ex. Scania inte skulle ha råd med mer än 0,9 % är löjligt och visar på någon sorts trots och hämnd för att man inte fick som man ville i avtalsrörelsen.

Där ville arbetsgivarna ha noll i ökning centralt och att all ökning skulle förhandlas lokalt. Hade de fått noll i centrala avtalet hade de nu suttit och pekat på det och sagt att det är noll som gäller.

Arbetsgivarna som nu pekar på 0,9% trots att företaget går bra och många med största vinsten på länge……..de visar på stor maktlystnad och opålitlighet och att de inte är mogna för helt lokal lönebildning.

Trist med tanke på att vi tar ansvar i kris och i de centrala avtalsförhandligarna och förhandlar enligt spelreglerna medan arbetsgivarna tar varje tillfälle till diktatur. I kläm hamnar alla de arbetare som jobbar och sliter på våra verkstadsgolv.

Nästa avtalsrörelse står snart för dörren även om den förra inte är klar än och en gissning är att kravet från arbetsgivarna på enbart lokal lönebildning finns med även denna gången.

IF Metall kommer inte att gå på den finten denna gången heller.

Att arbetsgivarna leker ulv i fårakläder är genomskådat för länge sen. När de pratar om individens bästa och välmående om alla löner sätts individuellt mellan chef och anställd utan att facket förhandlar ramarna så får jag lust att kräkas.

De smörar så flottet rinner men rovgirigheten lyser igenom.

 

Published in: on 07 oktober 2010 at 11:33  Comments (1)