När oron blir verklighet och heter konkurs.

Dagen då konkurs slår ner som en bomb och rycker undan marken under fötterna är ingen trevlig upplevelse. Ända sedan ”krisen” har oron smygit sig på, sakta och obönhörligen. Tankarna har dykt upp ibland men hoppet har ändå funnits. Det har känts som att man stått med båda benen över ett jättelikt svart hål. Ena foten har halkat i ibland men vi har lyckats ta oss upp.

De senaste veckorna har oron blivit mer påtaglig och jag insåg att det var dags att förbereda sig på det värsta. Om dagen kommer måste jag finnas där som klubbordförande och ta hand om mina medlemmars elände.

Hur förbereder man sig då på detta?  Chocken klarades av när företaget informerade mig om hur nära det var. När dessa tecken kom på att vi var väldigt nära kanten och att det kunde vara en tidsfråga bara,  så ägnade jag en helg åt att gå igenom de berömda ”faserna”.

Förnekelsen och bortförklaringarna om att det säkert ordnar sig blandade sig med ilska över varför detta drabbar just mig. Ilska och uppgivenhet över insikten om att förlora jobbet skar som en kniv inombords. Till råga på detta tappar man alla fackliga uppdrag samtidigt med jobbet så för mig är det dubbel förlust.

För mig hade det stora hålet blivit gigantiskt och när marken försvann rasade jag ända ner till botten.

En helg och två arbetsveckor räcker knappast att ta sig igenom ”faserna” för att ställa in sig på att bli arbetslös men det var den tiden jag hade till förfogande just då, ifall det skulle hända.

Att inte kunna prata om det förutom med ett par enstaka personer är oerhört tungt. Att fungera och uppträda som om allt är normalt tar på energin.

Nu kom bomben…..hårt och skoningslöst slog den igår den 21 maj, ner bland mina medlemmar och min uppgift är nu att tillvarata deras intresse och hjälpa dem igenom eländet. Samtidigt slog verkligheten till med full kraft…..shit nu händer det…..nu kan jag inte längre låtsas att allt är okej och förtränga det ibland. Nu är det allvar.

Det är bara att bita ihop och fixa detta.

Nu är vi på Proxy en skara hårdhudade människor som varit illa ute förut med nedläggningshot och uppsägningar sen Ericssontiden. Vi har haft 8 omgångar med uppsägningar sedan 2001. Det blir inte mindre jobbigt men vi vet hur vi ska hantera det.

Klubbstyrelsen har fått erfarenhet av att hantera dessa jobbiga situationer och vi känner varandra väl. Jag är tacksam att jag har dem till hjälp nu. Vi kommer att fixa detta tillsammans även om denna situationen är ny då vi alla är ”drabbade”.

Det finns tusen frågor men just nu inga svar. Man känner liksom en bubbla runt omkring som bedövar eländet sålänge. Man gör saker automatiskt samtidigt som man maler i huvudet på detta och ex. tandborsten hamnar inte alltid på sin plats efter borstning eller plånboken kan mycket väl hittas i kylskåpet. Tankspriddheten är total förutom på arbetet som ligger framför och dit all fokus just nu är riktat.

Annonser
Published in: on 22 maj 2010 at 7:35  Kommentera  

The URI to TrackBack this entry is: https://camillawedin.wordpress.com/2010/05/22/nar-oron-blir-verklighet-och-heter-konkurs/trackback/

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: