Svenskt Näringslivs nya ordförande vill att arbetsgivarna krokar arm hårdare mot facket.

Svenskt Näringslivs nye ordförande Kenneth Bengtsson säger till SvD  att han hoppas på ett nytt försök till ett nytt huvdavtal i höst och ett ännu tajtare samartete på arbetsgivarsidan i nästa avtalsrörelse.

Huvudavtalsförhandlingarna som Svenskt Näringsliv drog sig ur våren 2009 handlade väldigt mycket om LAS. Där arbetsgivarna ville ha ändring i turordningsreglerna så att arbetsgivarna fick mer makt över vilka som sägs upp. 

Min övertygelse är att de drog sig ur när motståndet från facket var för stort och arbetsgivarna istället ville försöka lagvägen. Något de kan komma att lyckas med om Alliansen får nytt mandat. Åtminstone kan de då hota med lagstiftning om inte LO går med på deras villkor. Om de Rödgröna vinner vill Svenskt Näringsliv ändå öppna för diskussioner för att på så vis försöka vinna mark och försvaga LAS.

Såklart bör vi ta en diskussion om huvudavtalet då det är skrivet på 30-talet och kan behövas ses över men att försvaga LAS kan de glömma. Attackerna mot denna lag kommer tätt nu i valtider och rena lögner om att lagen är orsak till ungdomarnas arbetslöshet sprids.

Angående nästa avtalsrörelse säger Kenneth:

Vi förberedde oss bättre än kanske någonsin tidigare. Och till nästa avtalsrörelse hoppas jag kunna bidra till en ännu bättre samverkan, där vi verkligen ska kroka arm kring ett fåtal, oerhört viktiga arbetsgivarfrågor.

Dit hör en fortsatt utveckling mot lägre ingångslöner, nej till kraven på rätt till heltid och ökad variation i avtalsperiodernas längd. Ersättningen för obekväm arbetstid lär också komma på tapeten mer än tidigare”

Lägre ingångslöner nämner han…..ja det framgår tydligt att arbetsgivarna vill detta då de har springpojkarna i Alliansen till att gå ut brett och skylla ingångslönerna för ungdomsarbetslösheten, vilket också är ren lögn.

Ingångslönerna och nej till heltid och förändrad OB-ersättning kan bli en orsak till kamp i nästa avtalsrörelse. Likaså arbetsgivarnas önskan om spridning i avtalsperiodernas längd som är ett direkt försök att splittra LO-samordningen. Något de inte kommer att lyckas med då förbunden i LO är klokare än att låta sig splittras.

Vi är medvetna och måna om styrkan i en samlad avtalsrörelse.

Annonser
Published in: on 31 maj 2010 at 8:09  Kommentera  

Alliansen blir kvar i det förgångna…..Rödgröna tar oss in i framtiden

Svenskt Näringsliv gör reklam för ett nätverk som kallar sig ”Släpp in framtiden”. Ett nätverk för företagare som har idéer och synpunkter på hur vi ska sänka arbetslösheten bland ungdomar och hur arbetsgivare ska vilja anställa.

Det blir bara tydligare och tydligare att Alliansen och dess ungdomsförbund springer arbetsgivarnas ärenden och struntar fullständigt i folket i övrigt.

En företagare har skrivit sina synpunkter i nätverket:

Jag tycker att tryggheten ska ligga i att du vet att du är värdefull för din arbetsgivare och om hon vill ha kvar dig så kan du ställa lite krav.
Några av hoten mot våra företag är kompetensförsörjningen, höga krav på ingångslöner och anställningsskydd.

Det måste göras lättare för unga att komma in på arbetsmarknaden, och vi kan inte behålla ett regelverk som systematiskt låter de unga gå först om företagen måste dra ner. Det kräver sänkta ingångslöner och förändrade turordningsregler.”

Som väntat vill arbetsgivarna ha bort LAS och här blir det ganska tydligt varför. ”Tryggheten ska ligga i att du vet att du är värdefull för din arbetsgivare…………..”.

Med andra ord menar de att arbetsgivaren ska kunna sparka ut en anställd om de vill och inte tycker att man är tillräckligt värdefull. Är en förälder som har många VAB-dagar värdefull? Är någon som har otur att bli sjuk värdefull? Är någon som är engagerad fackligt värdefull? Nä knappast i arbetsgivarens ögon.

Men en ungdom då som är föräldraledig? Nä de åker nog också ut fortare än kvickt.

De vill inte att vi ska känna oss värdefulla utan vi ska känna oss skiträdda för att bli av med jobben.

Hotet är tydligen förutom anställningsskydd också krav på höga ingångslöner och kompetensförsörjning. Ja det skulle väl passa arbetsgivarna alldeles utmärkt att kunna sparka folk när de har lust och när de inte har det så har arbetarna låg lön. När det behövs ny kompetens så har inta arbetsgivarna lust att kompetensutveckla utan då byter man bara ut arbetarna mot några som har den ”nya” kompetensen.

Nä någon framtid vill de inte släppa in……de vill stänga dörren och kasta oss tillbaks till 1800-talet. Alliansen gör allt för att hjälpa dem.

Alliansen och arbetsgivarnas idéer tillhör det förgångna och de kan stanna där.  Vi andra tar med hjälp av en Rödgrön regering oss in i framtiden där alla har jobb som det går att försörja sig på.

Published in: on 27 maj 2010 at 18:53  Kommentera  

Väntan på vad?

Åter på jobbet efter konkursbeskedet och allt känns som ett enda stort vacum. Kändes märkligt att kliva in genom dörren i måndags. Arbetskamraterna var de samma men byggnaden och platsen är inte längre en trygg plats med arbetsglädje och framåtanda.

Plötsligt var ju allt förändrat och ingen visste vad som kunde köras eller vad som gäller. En så enkel sak som att ta ut kompledighet var inte längre självklart.

De närmaste dagarna fortsätter i denna eviga väntan på vad som kommer att hända. Kommer någon mer produktion att bedrivas under den månaden det är möjligt eller kommer alla att skickas hem arbetsbefriade.

Vad vi vet så kommer vi någongång under nästa vecka att bli uppsagda. Hemska tanke att åka till jobbet och veta att man ska skriva på sitt uppsägningsbesked. Ett besked vi kommer att få av vår chef som också fått sin uppsägning.

Då kanske verkligheten kommer ifatt oss……UPPSAGD! Kanske man då riktigt inser att man inte ska vara kvar på samma arbetsplats som man ägnat 20 år av sin tid på. 20 år av arbetsglädje och underbara arbetskamrater men också många tuffa och jobbiga beslut och förhandlingar. Arbetskamrater har kommit och gått genom åren och som flest var vi 400 anställda.

Vi som är kvar nu har jobbat ihop många av oss i 20 år. Det kommer att bli som att mista en familj. En familj som inte alltid varit sams men som hållt ihop när det verkligen gäller. Som nu……nu är vi inte riktigt chefer, tjänstemän, kollektivare, fackliga etc…..utan vi är en samling människor som just nu delar samma öde.

Kanske lever verksamheten vidare på något sätt genom nya ägare…..kanske har det sista kretskortet snart tillverkats här. Det kommer visa sig ganska snart men denna väntan är tung för alla.

Published in: on 25 maj 2010 at 18:40  Kommentera  

När oron blir verklighet och heter konkurs.

Dagen då konkurs slår ner som en bomb och rycker undan marken under fötterna är ingen trevlig upplevelse. Ända sedan ”krisen” har oron smygit sig på, sakta och obönhörligen. Tankarna har dykt upp ibland men hoppet har ändå funnits. Det har känts som att man stått med båda benen över ett jättelikt svart hål. Ena foten har halkat i ibland men vi har lyckats ta oss upp.

De senaste veckorna har oron blivit mer påtaglig och jag insåg att det var dags att förbereda sig på det värsta. Om dagen kommer måste jag finnas där som klubbordförande och ta hand om mina medlemmars elände.

Hur förbereder man sig då på detta?  Chocken klarades av när företaget informerade mig om hur nära det var. När dessa tecken kom på att vi var väldigt nära kanten och att det kunde vara en tidsfråga bara,  så ägnade jag en helg åt att gå igenom de berömda ”faserna”.

Förnekelsen och bortförklaringarna om att det säkert ordnar sig blandade sig med ilska över varför detta drabbar just mig. Ilska och uppgivenhet över insikten om att förlora jobbet skar som en kniv inombords. Till råga på detta tappar man alla fackliga uppdrag samtidigt med jobbet så för mig är det dubbel förlust.

För mig hade det stora hålet blivit gigantiskt och när marken försvann rasade jag ända ner till botten.

En helg och två arbetsveckor räcker knappast att ta sig igenom ”faserna” för att ställa in sig på att bli arbetslös men det var den tiden jag hade till förfogande just då, ifall det skulle hända.

Att inte kunna prata om det förutom med ett par enstaka personer är oerhört tungt. Att fungera och uppträda som om allt är normalt tar på energin.

Nu kom bomben…..hårt och skoningslöst slog den igår den 21 maj, ner bland mina medlemmar och min uppgift är nu att tillvarata deras intresse och hjälpa dem igenom eländet. Samtidigt slog verkligheten till med full kraft…..shit nu händer det…..nu kan jag inte längre låtsas att allt är okej och förtränga det ibland. Nu är det allvar.

Det är bara att bita ihop och fixa detta.

Nu är vi på Proxy en skara hårdhudade människor som varit illa ute förut med nedläggningshot och uppsägningar sen Ericssontiden. Vi har haft 8 omgångar med uppsägningar sedan 2001. Det blir inte mindre jobbigt men vi vet hur vi ska hantera det.

Klubbstyrelsen har fått erfarenhet av att hantera dessa jobbiga situationer och vi känner varandra väl. Jag är tacksam att jag har dem till hjälp nu. Vi kommer att fixa detta tillsammans även om denna situationen är ny då vi alla är ”drabbade”.

Det finns tusen frågor men just nu inga svar. Man känner liksom en bubbla runt omkring som bedövar eländet sålänge. Man gör saker automatiskt samtidigt som man maler i huvudet på detta och ex. tandborsten hamnar inte alltid på sin plats efter borstning eller plånboken kan mycket väl hittas i kylskåpet. Tankspriddheten är total förutom på arbetet som ligger framför och dit all fokus just nu är riktat.

Published in: on 22 maj 2010 at 7:35  Kommentera  

Reinfeldt har förmodligen inte en aning….

I en intervju med Aftonbladet säger Reinfeldt följande:

Jag har aldrig varit långtidsarbetslös. Jag har sökt sommarjobb och inte fått det… men jag har levt med små ekonomiska marginaler och räknat och vänt på kronor och ören för att få det att gå ihop.”

Skitsnack vill jag påstå. Ingen som har levt på marginalen och haft svårt att försörja sig skulle  bedriva en politik som slår så hårt mot dem som redan har det sämst i samhället och som har svårt att klara sin försörjning.

Fredrik Reinfeldt har förmodligen inte en aning om hur det är när lönen är slut redan innan den kommer d.v.s när hyra, el och övriga nödvändiga kostnader är borträknade och  inga ören finns att vända på.

Han har nog aldrig känt den ångesten över att veta att pengarna inte kommer att räcka månaden ut till nästa lön kommer. Han har nog inte heller då behövt låna av släkt och vänner för att kunna äta sig mätt. Hans barn har nog heller aldrig behövt avstå skolresa eller blivit retade för trasiga eller urtvättade kläder för att föräldrarna helt enkelt inte har råd.

Nä har man aldrig upplevt detta själv som barn eller vuxen så har man nog inte så lätt att sätta sig in i hur det känns.

Jag är uppväxt i en arbetarfamilj där en förälder var sjukpensionär och den andra jobbade deltid. Med två tonårsdöttrar att försörja kan man räkna ut att pengarna inte alltid räckte till.

Sen fick man sitt första jobb och flyttade hemifrån med allt var det innebar och olika omständigheter gjorde att lönen kanske inte alltid räckte till.

Så jag har själv upplevt denna ångest och känsla av att vara värdelös över att inte få lönen att räcka till. Jag har känt ”skammen” som barn att inte alltid kunna vara med på allt som kompisarna kunde, just bara för att pengarna saknades.

Då vet man hur det känns och kan sätta sig in i hur alla dessa människor har det idag som drabbas av Alliansens politik. Inte bara föräldrarna utan deras barn drabbas också. Familjer som är som alla andra med kärlek och omtanke till varandra men pengarna gör att de ändå inte kan ha ett värdigt liv.

Nä du Reinfeldt, det finns inte en chans att du har upplevt detta för då skulle du aldrig tillåta att andra människor utsätts för det.

Jag glömmer aldrig den känslan, även om detta var länge sen och jag nu är vuxen och har jobb och en rimlig lön som jag kan försörja mig på.

Jag kommer aldrig tycka att det är okej att ”sparka på dem som redan ligger”.

Som politiker har man skyldighet att sätta sig in i alla människors olika tänkbara livsituationer och styra landet för allas bästa så att alla kan få ett värdigt liv.

Vi behöver en regering som inser detta och kan ge oss den välfärd vi behöver. En sån regering har vi inte nu.

Inte fyra år till med Alliansen.

Published in: on 19 maj 2010 at 9:08  Comments (3)  

Cirkus CUF har föreställning….narrar ungdomar. Moder Clown är nog den enda som applåderar.

CUF har inlett sin valkampanj på ett clownliknande sätt. Som pajasar menar de att facket är ett hinder och att själv vet bäst. De skyller ungdomsarbetslösheten på fackpampar, lagstiftning, höga ingångslöner m.m. De skriver i sin folder ovan:

Facket ska inte bestämma över dig. Stora klumpiga organisationer vet inte bättre. CUF tror att du vet hur mycket du vill jobba, hur mycket du bör ha i lön och hur mycket semester du vill ta ut. Det är bara du och din arbetsgivare som ska bestämma över din anställning. Fuck facket.”

Detta var väl ovanligt klumpigt skrivet men detta plus att de startat en arbetsförmedling kallad ” Cirkusen” bevisar bara att CUF inte är riktigt torra bakom öronen än.

Lärdom nr.1 i livet: Att veta vad man vill för egen del är inte alltid detsamma som att kunna uppnå det ensam.

Skulle det vara som CUF vill, att den enskilde och arbetsgivarna skulle komma överens om anställningsvillkoren så måste man först inse vem det skulle vara som bestämmer i slutänden. Jo arbetsgivarna har då hela makten och som ensam individ utan facket och kollektivavtalen i ryggen har många inte en chans att ens komma i närheten av hur man skulle vilja ha sin arbetstid, lön, semester etc.

Titta bara vad som händer alla de tusentals sommarjobbande ungdomar hos oseriösa arbetsgivare utan kollektivavtal. De  får ofta jobba långa dagar till usel lön och utan rättigheter. Jag är övertygad om att det inte var vad ungdomarna ville eller hade tänkt sig. Men tyvärr är det vad som händer när arbetsgivare utövar sin makt och själva bestämmer villkoren.

Är det så våra ungdomar ska ha det menar CUF…..ja det verkar inte bättre.

Facket förhandlar fram villkor på arbetsmarknaden för att skapa trygghet och rättvisa åt alla. Den som tror att vi hade haft rätt till semester, hyfsade arbetstider och löner det går att försörja sig på, utan facket…..tror vansinnigt fel.

Facket är demokratiskt och medlemmarna är med och bestämmer vilka villkor vi vill ha. Ytterligare något som CUF inte låtsas om att de vet…..eller kanske de är helt tappade bakom en vagn och inte har den kunskapen.

Utöver detta vill CUF skrota LAS. De vill låta arbetsgivaren bestämma och ta bort rätten att behålla sitt jobb om man har de kvalifikationer som krävs.

Lärdom nr.2 i livet: Solidaritet är ett ord som är viktigt, inte minst på arbetsplatsen. Man har inte bara ansvar över sig själv utan också för arbetskamraterna.

Moderpartiet Centern med moder Clown applåderar säkert men ingen annan. En arbetsrättspolitik som för oss tillbaks till 1800-talet är ingen lösning på ungdomsarbetslösheten. Den löser vi bara med fler jobb och bättre utbildningsmöjligheter.

Published in: on 14 maj 2010 at 13:56  Kommentera  

Alliansen och dess ungdomsförbund lever i en egen värld som inte stämmer med verkligheten.

Vi lever i en verklighet där jobbtillgång varierar mycket beroende på konjunktur. Den ekonomiska krisen drabbade industrin väldigt hårt eftersom efterfrågan blev lika med noll. Hade ingenting med våra löner att göra  utan det fanns helt enkelt ingen som ville eller kunde köpa något. Liknande såg det ut i hela världen oavsett om det var låglöneland eller inte.

Nu när man kan skönja en lite ökad efterfrågan så behöver vi se till att skynda på den och vi måste skapa nya jobbtillfällen åt alla de som är arbetslösa.

Denna verklighet tycks inte existera i Alliansens och dess ungdomsförbunds värld. De har riktat in sig på att lönerna är för höga och sänkte man bara dem så skulle fler få jobb.

Magnus Andersson som är ordförande i Centerns ungdomsförbund påstår sig ha lösningen  och ger ”konkreta förslag” till att lösa arbetslösheten för främst ungdomar:

Ta bort LAS en gång för alla, inför privata arbetsförmedlingar som kan börja förmedla jobb till skillnad från dagens statliga arbetsförmedling. Låt människor få bestämma ingångslön själva.”

En annan som tror sig veta sanningen bakom arbetslösheten heter Björn Boström och uttalar sig såhär:

Minimilöner och reglerade anställningsförhållanden är det stora hindret som tillsammans med lågkonjunkturen har skapat en ohållbar situation på arbetsmarknaden för främst ungdomar. Det är därför nödvändigt att öppna upp för en arbetsmarknadens frizon för ungdomar mellan 15-24 år, vilket innebär fri lönesättning och i övrigt uppluckrade anställningsförhållanden för denna åldersgrupp. I övrigt måste arbetsgivaren vara den som bäst vet vad som är en lämplig begynnelselön för en nybörjare.

Fri lönesättning, arbetsgivaren vet bäst och ingen anställningstrygghet ?????  Och vart kommer de nya jobben i detta? Hur jag än försöker så kan jag inte se vart det blir fler jobb genom de förslag som dessa två har. Det gör det inte heller och borgarna tycks leva i en egen verklighet.

Hur skulle det bli om vi tillät ”fri” lönesättning eller om ungdomar skulle förhandla mot arbetsgivaren där den som bjuder lägst får jobbet? Vi i den verkliga världen vet hur det fungerar.

Jo……tänk en arbetsgivaren som istället ska köpa en bil. Han har två alternativ: En Volvo och en SAAB där båda egentligen kostar 250 000 kronor men om han väljer Volvon så får han bestämma priset själv. Vilken bil väljer arbetsgivaren…….ja självklart den bil som priset bestäms av honom själv. Behöver han ingen bil så skulle han inte köpa någon bara för att det är billigt.

Om samma arbetsgivare har två sökande på samma jobb. En lite äldre person och en ungdom där avtalsenlig lägstalön ligger på ca: 17 000 kr men om han väljer ungdomen så får arbetsgivaren själv  bestämma lönen (priset ). Vem får anställningen……ja ungdomen får det till en lön som inte räcker till försörjning. Utan LAS skydd har ungdomen bara jobbet tills det kommer en annan ungdom som erbjuder sig att jobba för ett ännu lägre pris. Om inte arbetsgivaren behöver anställa så skulle han inte göra det bara för att det är billigt.

Inte blev det fler jobb heller utan bara en hårdare konkurrens om ett jobb där den lite äldre istället ställs utanför arbetsmarknaden.

Det är dags att vissa vaknar upp ur låtsasvärlden.

Vi måste istället se till att satsa på forskning och utveckling så att vi ligger först med ny teknik som efterfrågas. Vi måste kompetensutveckla och utbilda oss så att vi snabbt kan byta teknik eller jobb för vara konkurrenskraftiga i världen. Vi,  landet Sverige, ”Möjligheternas land” måste gemensamt konkurrera med andra länder istället för att konkurrera med oss själva om samma ”gamla” jobb.


Published in: on 12 maj 2010 at 7:25  Comments (1)  

A-kassan ska vara solidariskt finansierad och ge en rimlig ersättning.

Svenskt Näringsliv tycker såklart inte att man behöver höja ersättningen från A-kassan. Pär Andersson som är försäkringsexpert på Svenskt Näringsliv säger följande:

Idag har många förvärvsarbetare kompletterande inkomstförsäkringar vid sidan av den statliga arbetslöshetsförsäkringen.   Detta är ett effektivt sätt att skapa inkomstskydd utan att genom lagstiftning och skattehöjningar bygga ut arbetslöshetsförsäkringen. Det kan dessutom konstateras att fackföreningarna har en viktig roll att spela för att få fram billiga gruppinkomstförsäkringar. Detta borde tilltala många fackföreningar som idag har problem med att både behålla och rekrytera nya medlemmar.”

Det är just ett sånt samhälle vi inte vill ha. Där människor är tvungna att ha extra försäkringar för allt möjligt. Vi betalar redan idag en dyr avgift till a-kassan för att få en på tok för låg ersättning vid arbetslöshet. Då ska vi dessutom inte behöva betala ännu mer för att ha en extra försäkring för att kunna få en rimligare ersättning.

Men Svenskt Näringsliv liksom Alliansen tycker att det vore perfekt givetvis att var och en tecknade en egen försäkring. Efter hand som de sänker ersättningen så blir premien för den enskilde dyrare.

IF Metall är ett av de förbund som på kongressen bestämde att medlemskap i förbund och a-kassa hänger ihop men att vi inte kan kompensera för dåliga regeringsbeslut och fixa försäkringar för allt.

A-kassan ska vara solidariskt finansierad med avgiften och det ska täcka ersättningen som måste vara 80% av lön för de allra flesta.

Att Pär sen uttalar sig om behålla och rekrytera fackliga medlemmar är bara löjligt.

Vi värvar inte medlemmar för a-kassans skull utan för vikten av att vara medlem i ett fackförbund för att kunna bevara och stärka våra kollektivavtal. A-kassan är viktig för att precis som kollektivavtalen så förhindrar den lönedumpning. Ingen ska behöva bjuda under avtal eller a-kassa för att få ett jobb.

Detta vet egentligen Svenskt Näringsliv och det är därför de är så skiträdda och försöker lura i folk att försäkringar är bättre. Vore ärligare om de erkände att deras stratergi är att krossa facket och på så vis kunna klämma åt folket.

 

 

Published in: on 11 maj 2010 at 11:05  Kommentera  

Svara mig hur man ska klara sig Reinfeldt

Svara på frågan hur man klarar sig om man blir arbetslös. Det enda man hör är vad du vill göra för dem som har ett arbete.

Jag har till följd av din politik fått högre avgift till A-kassan, förlorat rätten till avdrag i deklarationen för fack och a-kasseavgift, fått dyrare försäkring på bilen etc.  Kommer också att bli dyrare att besikta densamma p.g.a att du har avreglerat den marknaden.

Och kan du svara på hur jag då ska klara mig ekonomiskt ifall jag skulle bli arbetslös? För det kan faktiskt drabba oss helt ofrivilligt en dag.

Med ca: 10 000 kronor i ersättning från a-kassan och högre skatt än om jag jobbar, kommer man inte så långt. En vargavinter som den som nyss varit, så har elräkningarna varit skyhöga.  Lägg till hyra, hemförsäkring, telefon och tv-avgifter, a-kasse och fackavgift som är nödvändiga utgifter och så lite mat, så är pengarna slut redan . Bor man där ingen kollektivtrafik går är man dessutom beroende av bil med dyr försäkring etc. för att överhuvudtaget kunna söka jobb.

Flytta till billigare säger du då säkert. För du bryr dig inte om att man rycks upp från den sista trygga tillvaron som hemmet ger om man blir arbetslös. Du har förmodligen aldrig heller reflekterat över att det faktiskt kostar pengar att flytta och om man inga har, kan det bli svårt även det.

Hur tänker du att man då ska ha ork att söka jobb som inte finns om all energi går åt till att få pengarna att räcka? Jag har inga rika föräldrar att be om hjälp……har inga föräldrar kvar att ens söka medmänsklighet hos. Kanske lever själv och bara har en inkomst till försörjning. Finns dem som dessutom är beroende av dyr medicin för ex. allergi eller liknande. Medicin som kommer att öka i pris p.g.a din utförsäljning av apotek.

Alla vill ha ett jobb men eftersom du tagit bort en massa utbildningsmöjligheter så är det nästan omöjligt att skola om sig och industrin har inga jobb att erbjuda. De som finns är det tusentals sökande till eftersom du lät industrin klara sig bäst den kunde i krisen och många blev arbetslösa.

Tala om för mig varför jag ska straffas om jag ofrivilligt skulle bli utan jobb…….hur kan det vara mitt fel? Hur kan du låta människor hamna i sådan otrygghet?

Med de Rödgrönas politik kommer jag att kunna leva och försörja mig även om jag råkar bli arbetslös eller sjuk. För våra gemensamt inbetalade skattepengar och a-kasseavgifter ger oss en trygghet i form av rimlig försörjning även när det värsta inträffar. Jag kommer att ha ork och energi att så fort som möjligt hitta ett nytt jobb. Om jag behöver skola om mig så finns det utbildningsmöjligheter för att snabbt kunna söka andra branscher där jobben finns.

Om arbetslöshet skulle inträffa en vargavinter har jag större förutsättningar att kunna betala för mig så att jag slipper frysa när vinterstormarna viner runt husknuten.

Jag har aldrig behövt känna otryggheten av att vara arbetslös tack och lov, men om jag någongång skulle bli det så fasar jag för att det skulle bli under Alliansens regering.

En regering som trampar på mig och som inte bryr sig om jag går under.

Fy tusan…..Inte fyra år till…….

Published in: on 10 maj 2010 at 16:42  Comments (4)  

Royalist….javisst

Läser i lokaltidningen att de råder oenighet om kommunalråden ska tacka ja till inbjudan eller inte till tillställningen när Kronprinsessan Viktoria gifter sig. Kalmars kommunalråd Johan Persson har tackat ja och tänker åka och det gör han förbaske mig helt rätt i.

Han åker för att representera Kalmar kommun som han ofta gör och det är viktigt även om det råkar vara på ett bröllop.

En tidvis häftig debatt om kungahusets vara eller icke vara förs i perioder och är givetvis högaktuell i dessa bröllopstider. Media gör ju inte saken bättre genom att gotta sig i kungahusets eventuella kärlekstrubbel. En privatsak som de kungliga borde få ha ifred utan insyn från alla möjliga.

Om vi funderar lite på vad kungahuset gör istället för vad media skvallrar om så är de faktiskt ute i världen och representerar Sverige. Ett representantskap som är helt politiskt neutralt och enbart för att marknadsföra landet och folket här oavsett partipolitisk majoritet i riksdagen. De har det som en livsuppgift utan maktbegär eller fjäsk för några väljare.

Många höjer sina röster för att kungahuset kostar pengar och att skattebetalarna får bekosta kalaset.  För egen del lägger jag gärna en skatteslant på detta om man funderar över vad det ger tillbaks. Förutom hela grejen med marknadsföring och representation så innebär de  och bröllopskalaset med renoveringar av byggnader och fester etc att det skapas jobb. Riktiga jobb för byggnadsarbetare, glasblåsare, målare, hotell- och restaurangbranschen och inom turistnäringen etc.

Kan sätta en slant på att det skapar betydligt fler jobb än RUT-avdraget .

Jag ser bara vad kungahusets existens gör för bl.a en liten stad som Borgholm på Öland med Viktoriadagen och att de faktiskt tillbringar tid på Solliden. Turistnäringen med allt vad det innebär, blomstrar sommartid och staden lever hela året på detta som till stora delar är kungahusets förtjänst.

För mig känns det bättre att lägga en skatteslant på något som Sverige har nytta av än att genom Alliansens politik ge mer av skattemedlen till den 10-del av befolkningen som är rikast. Det skapar inte några jobb för någon och marknadsför inte Sverige på ett positivt sätt heller.

Så jag personligen är absolut royalist och tycker att vi ska bevara kungahuset och vara lite stolta över vårt lands traditioner för en gångsskull.

Published in: on 09 maj 2010 at 13:59  Comments (3)