Hoppet – det sista som överger oss.

Det som många nu har förhoppningar om är ett jobb eller att ha turen att behålla det man har.

Mer än ett år har gått sen ”krisen” började och många har fått sina förhoppningar grusade. De kastas handlöst ut i arbetslöshet och förhoppningen om att bli omhändertagen av välfärdssytemet slog tillbaks som en rejäl smocka.

Att ständigt oroa sig över jobbet och inte veta om det finns kvar nästa månad sliter på oss alla. Det är som att stå med benen över ett svart hål och när som helst kunna trilla ner. Jag och mina arbetskamrater har haft foten i hålet ett par gånger senaste året men det verkar nu som att vi slipper trilla ner.

Som förtroendevald förväntas man ha alla svar till medlemmarna men inga svar finns att ge utan man bara säger frustrerat: vänta och se.

Jävlar vad jag hatar orden ”vänta och se”. Att inte kunna göra något utan bara hoppas på att allt blir bättre och som man vill. Att inte kunna vara med och påverka till det bättre eller veta vad som kommer.

Men att ge upp finns inte…..vi måste bita ihop och uthärda. Ta smällarna och kvickt resa oss igen. Det är nu vi verkligen behöver vara starka.

Vad som ger förhoppningar är bilden nedan. Facket och Socialdemokraterna tillsammans för löntagarnas och allas bästa. De gör att vi kravlar oss upp om vi skulle råka kasa ner en bit i hålet.

if metall 2

Annonser
Published in: on 07 november 2009 at 17:31  Kommentera  

The URI to TrackBack this entry is: https://camillawedin.wordpress.com/2009/11/07/hoppet-det-sista-som-overger-oss/trackback/

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: