När folk står upp rakryggade för åsikten och stöttar sina kamrater mitt i fighten….då först finns styrkan.

I takt med att samhället blir hårdare blir folk  mer osäkra och svaga.

Vad är folk rädda för?? Håller vi ihop är vi starka tillsammans men om vi var och en spretar iväg och i den ensamme svagheten ger vika för det som trampar på oss, så blir vi definitivt nertrampade.

Ledaren ska inte behöva vända sig om och kolla om folket är med……förtroendevalda ska inte behöva se sig omkring efter sina egna i organisationen……medmänniskan ska inte behöva leta efter vännen som ställer upp i alla väder.

Men när sånthär ändå sker så finns det ord för det och det är osäkerhet och brist på styrka.

Folk är helt enkelt rädda för att stå för sin åsikt för tänk om andra inte håller med…….då är styrkan inte tillräckligt stor. Vissa är helt enkelt rädda för att få obehag själva om de visar att de stöttar och väljer sida……då är styrkan inte tillräckligt stor. En del är så törstande efter egen bekräftelse att de inte kan unna andra framgång utan att känna bitterhet……..då är styrkan inte tillräckligt stor.

Orsaken är brist på gemensam styrka och osäkerhet om att vi alltid är starkast tillsammans.

När folk står  upp rakryggade för åsikten och stöttar sina kamrater mitt i fighten och det inte duger att ge upp eller att se till egna intressen……då finns styrkan och då försvinner osäkerheten.