Vi måste avglorifiera bilden av strejk som den enda sanna fackliga kampen.

Idag kan man läsa att sopstrejken är avblåst och avtal skrivet. Några medlemmar gastar i missnöje. Likadant varje gång efter en konflikt för alla tror att en strejk löser allt och att man får precis som man vill bara man strejkar.

Denna gloria runt bilden av arbetare som i strejk marscherar i massor och sätter överheten på plats genom att tvinga fram resultat av sina krav,  är spridd och sitter hårt i människors drömmar om facklig kamp.

Men den verkligt sanna fackliga kampen är inte den som utspelar sig i avtalsrörelser där arbetare strejkar……utan den enda sanna kampen är den som bedrivs varje dag. Den kamp som dagligen är ute på arbetsplatser och på alla nivåer i den fackliga organisationen.

En strejk eller konflikt är egentligen en konsekvens av ett misslyckande. Ett misslyckande vid förhandlingsbordet där parterna inte lyckas att teckna ett nytt avtal.

Är tanken besvärlig? Att strejk inte är vad många drömmer om?

Inte alls….det gäller bara att kunna se allt slit som görs varje dag för att tillvarata medlemmarnas intresse och att inse värdet av det. Vi kan inte sitta och vänta till nästa avtalsrörelse om kanske tre år innan vi får bedriva facklig verksamhet och kamp.

Däremot ska vi aldrig någonsin avsäga oss rätten att ta till strejk och aldrig gå med på att försämra den möjligheten.

Att kunna strejka om ingen annan utväg är möjlig, när frågan är rätt, tidpunkten är rätt och när förutsättningarna för att lyckas är rätt är en oerhörd styrka i sig och en sista utväg som vi alltid ska ha rätten att göra.

Den stora styrkan är ändå alla de framgångar vi når genom vår dagliga kamp och de förbättrade villkoren vi lyckas åstadkomma. Så tvärtemot vad en del säger så är facket idag mycket starkare än för många år sedan då strejkerna avlöste varandra.

Tänk på detta och delta i den verkligt sanna fackliga kampen som utspelas varje dag i din närhet. Vi måste fortsätta att kämpa varje vecka….varje dag…..varje timme. Det är värt en gloria om något.

Fint efternamn och nationalekonom räknar teoretisk ekonomi men begriper inte hur det funkar i praktiken.

I raden av attacker mot kollektivavtalens lägsta löner är nu den Borgliga tankesmedjan Timbro näst i tur. Jenny von Bahr, nationalekonom på WSP Analys & Strategi säger:

”Regeringen borde verka för att sänka lägstalönerna för att fler svenskar födda utomlands ska få jobb. Fler hade fått jobb om det hade funnits arbeten med lägre löner. Det handlar det om klassisk ekonomisk teori – sänker du priset på något så ökar efterfrågan”.

Hon kan säkerligen räkna klassisk teoretisk ekonomi men problemet är att det stämmer inte i praktiken.

Med sänkta ingångslöner blir inte jobben fler.

En arbetsgivare som har jobb till 50 personer vill helst bara ha 45 anställda. Arbetet görs då effektivt och det finns en press på personalen att alltid gå för 110%.

Om det blir billigare att anställa, ja t.om gratis så trillar inte nya ordrar eller arbetsuppgifter in och arbetsgivarna vill inte ha fler anställda då risken är att varje anställd kan gå ner i varv och arbeta lite långsammare för man hinner ju ändå. Det förstör effektiviteten att ha överbemanning.

Vad som istället händer med sänkta ingångslöner är att arbetsgivaren när han ändå måste anställa såklart väljer de billigaste men jobben är ändå inte fler. 

Risken är också stor att arbetsgivaren försöker göra sig av med dem som tjänar bra för att byta ut dem mot billigare. Arbetsgivarnas desperata önskan om att få bort turordningsreglerna i LAS talar starkt för att strategin är sådan.

Till råga på allt så minskar köpkraften om lönerna sänks som i sin tur sänker efterfrågan på varor och tjänster……och jobben minskar.  Det är den sanna verkligheten hur saker fungerar och det behöver man varken vara nationalekonom i teorin eller praktiken för att begripa.

Så Jenny von Bahr borde verkligen fundera över verkligheten. Dessutom vore det ren diskriminerning att människor som gör samma arbete som andra ska ha sämre lön just bara därför att de har invandrarbakgrund.

 

Svenskt Näringsliv tycker till om FAS-3…..då blir det riktigt otäckt.

Det är idag inte tillåtet för företag att ta emot människor i FAS3 och ge dem ordinarie arbetsuppgifter. Detta är bra eftersom företag annars utnyttjar systemet med att få betalt för att ta emot gratis arbetskraft. Om ett företag behöver mer folk så ska de anställa för riktiga löner.

Detta tycker nu Svenskt Näringsliv är fel och vill att reglerna ändras så att företag kan använda FAS3-are till ordinarie arbetsuppgifter.

Svenskt Näringslivs arbetsmarknadsexpert Carina Lindfelt säger:

”Det handlar om personer som av olika skäl inte varit anställningsbara under lång tid. Värdet av att de får komma in i värmen på en arbetsplats med riktiga arbetsuppgifter är mycket stort.”

Och det är nu det blir riktigt otäckt.

Inte nog med att arbetsgivarna vill sänka ingångslönerna, nu vill de införa ett system där arbetsgivare får betalt medan de erbjuder någon sorts provanställning. En prövotid där arbetaren som ju då skulle göra ordinarie arbetsuppgifter men inte skulle få någon avtalsenlig lön utan fortsätta på aktivitetsbidrag eller liknande.

Svenskt Näringsliv vill att skattebetalarna ska betala arbetsgivarna för att de erbjuder provarbete istället för att på sedvanligt vis anställa.  Sen om människor efter prövotiden faktiskt skulle få jobb på företaget och arbetsgivarnas önskan om lägre ingångslöner slår in,  ja då har arbetsgivare tjänat åtskilligt med slantar på affären medan individen först får svältlön betald av skattemedel och sedan en lön som ändå inte går att försörja sig på.

Vart hamnar alla dessa slantar som företagen tjänar på en lönedumpning. Jo såklart i aktieägarnas händer och inte till förmån för anställda.

Det är inte såhär genom slavarbete och lönesänkning vi ska bekämpa arbetslösheten. Detta leder inte till fler jobb……bara fattigare arbetare och fetare direktörslöner och bonusar.

Det är en otäck rysare att höra vad Svenskt Näringsliv vill när de talar om det……men sina planer de ännu inte talar om är förmodligen rena mardrömmen och vi är nog många som skulle vakna i skräck om nätterna om vi visste.

 

IF Metalls avtalsråd säger ja till industriavtalet.

Att  se till att ha ordning och reda på förhandlingsregler och att ta ansvar för lönebildningen var självklart för avtalsrådet. Industrins lönenormerande roll är inget nytt utan har varit ett samförstånd inom LO under lång tid. Nu får vi det dessutom nedskrivet i industriavtalet och det visar hur viktig denna fråga är. Inte bara för förbunden inom industrin utan även för hela arbetsmarknaden.

Det är inte alls som en del kritiker gastar om som menar att detta binder upp industrin i arbetsgivarnas klor.

Den enkla sanningen är den att om lönerna skenar så förlorar vi alla på det i längden.

Om den mest konkurrensutsatta industrin inte sätter normen och lönekraven tenderar att drivas upp, först av andra branscher och till sist även inom industrin då den halkar alltmer efter och lönekraven från medlemmar ökar i samma takt som andra branscher ökar……..ja då är jobben på sikt hotade inom industrin då vi tappar konkurrenskraft. Räntor och inflation hotar dessutom reallöneökningar och ingen är till sist lycklig över löneracet då reallöneökningarna uteblir och industrin rasar och drar med sig stora delar av arbetsmarknaden.

Att ta kampen genom strejk för att få ut så mycket det bara går som exempelvis en del Pappersmedlemmar skriver i olika sammanhang vore kanske ett kul och adrenalinladdat ögonblick men tyvärr som att kissa i byxorna…..varmt en liten stund innan kylan slår till.

Det är kanske lite tristare att ta ansvar för lönebildningen genom att begära rimliga nivåer som hela industrin klarar men det är så mycket smartare.

Det är inte alls fegt att genom förhandling utan konflikt komma fram till nya avtal…….det är istället väldigt modigt och helt rätt att metodiskt  skapa långsiktiga reallöneökningar och en tryggad konkurrenskraftig industri.

I industriavtalet säkrar vi dessutom avtal på central nivå och slipper förhoppningsvis arbetsgivarnas envisa trummande om lokal lönebildning där många kommer att vara förlorare och vi slipper tjatet om dispositiva kollektivavtal.

Detta är snarare ett sätt att snärja arbetsgivarna och samtidigt få den ordning vi alla behöver. Vi försäkrar oss också mot att avtalsperioderna löper ut ojämnt som förra gången då tjänstemännen sprang före. Samtidigt kan vi fortsätta med de viktiga samordningarna inom LO och Facken inom industrin som ju redan tidigare haft samsyn om industrins normerande roll.

Så det är synd att vissa gör en höna av en fjäder här…….det är istället dags att alla blir lite smartare och inser att den fackliga kampen är precis lika stor och slagkraftig som den alltid har varit. Vi har bara blivit betydligt smartare och kampen ändrar lite form allteftersom samhället gör det.

Jag är och förblir stolt över IF Metall och tackar min lyckliga stjärna över att få vara medlem i denna moderna och smarta kamporganisation.

Mönstret börjar synas tydligare….

Ledighetslagstiftningen ska göras enklare sa de och gjorde om semesterlagen 2010 angående beräkning av semesterlön. Man ändrar från att arbetsgivarna kan räkna intjänandeåret x 48% till aktuell lön  x 43%.

Som argument använder de att lönen bör ha ökats under året så att de olika beräkningarna inte gör någon skillnad för den anställde.

Problemet här är att man måste öka sin lön i genomsnitt med 3,7% för att den nya beräkningen inte ska vara en ren semesterlönesänkning.

Har regeringen räknat med att lönerna ska öka med 3,7% i genomsnitt? Nä knappast och mönstret blev ännu tydligare när Konjunkturinstitutet gick ut med budskapet om max 3,1% i löneökningar.

Tack och lov är många smarta nog att vara medlemmar i facket och då finns kollektivavtal på arbetsplatsen som kan skydda mot denna sortens försämringar i lagen.

Men hur länge får vi behålla det skyddet i avtalen? Som ett brev på posten lär arbetsgivarna komma med krav om att anpassa avtalen efter lagen.

Semesterlön kan vara ett krav i avtalsrörelsen och med tanke på regeringens förslag om att ta bort kravet på övertidsdispens i lagen så kommer attacken nog även mot övertidsreglerna i avtalen.

Avtalsförhandlingarna är som det låter…..en förhandling där parternas olika krav ska diskuteras och allt handlar om att komma överens om något som båda kan leva med. Det går inte att bara sätta sig på bakhasorna och vägra diskutera.

Så länge vi har en regering som ställer till elände i arbetsrätten så kommer vi att få ägna mycket kraft och energi till att försöka behålla det vi redan har.

Mönstret börjar synas allt tydligare. Det arbetsgivarna vill, det utför regeringen och det hela går ut på att anställda ska stå med mössan i hand. Att ha rättigheter i arbetslivet ska enbart bero på arbetsgivarens goda vilja…..om han vill.

Ju fler  attacker som kommer mot arbetarna…..desto viktigare är det att vara med i facket för att försvara kollektivavtalen. Det är nu också om möjligt ännu viktigare med fackligt -politiskt arbete för att påverka politiker åt det håll som gynnar arbetarna. Vi måste också få folk att förstå att ett regeringsskifte är nödvändigt för att undvika mössan.

De säger regelförenkling för dem men menar regelförsämring för oss.

Med jämna mellanrum kommer budskapet från arbetsgivarna om att de vill ha regelförenklingar och regeringen hakar på.

Svenskt Näringsliv har nu rubriker som ” Regelkrånglet hämmar tillväxten” och så nämner de bl.a arbetsrätten.

Arbetsrätten hämmar tillväxten säger de……fast de menar att det är besvärligt att anställda har det bra och har rättigheter. Besvärligt för dem……inte för tillväxten.

För det kan ju inte vara regelkrångel som gjorde att regeringen ändrade semesterlagen genom att ändra beräkningen av semesterlön från 0,48% ner till 0,43%.  Var det enklare att räkna med en lägre siffra?

I det ursprungliga förslagen till ny studieledighetslag var anställningstid en kvalifikationsfaktor för att få gå en facklig utbildning. Något som idag inte finns. Skulle det har varit enklare att sen behöva ha koll på anställningstid innan ledighet kan ges?

Förslag finns om att ta bort arbetsgivarens skyldighet till att ha skyddskommitté som idag är ett bra forum att diskutera arbetsmiljön och förebygga skador på jobbet. Är det enklare att inte ha kontroll och att arbetsskador ”ploppar” upp eller att en anställd förolyckas för att arbetsmiljön är eftersatt?

Nä det handlar inte om att regler skulle vara krångliga utan om att arbetsgivarna vill kunna bestämma allt själva och att de tycker att vi har det för bra.

Om detta får fortsätta att de snor en liten bit i taget av arbetsrätten och lite här och där så har de snart luckrat upp arbetsrätten till ett fisknät med gigantiska hål. Ett nät de sen har tänkt att fånga oss  i som sprattlande försvarslösa fiskar.

Konjunkturinstitutet stoppar fingrarna i syltburken och gör en Anders Borg…..petar i saker de ska hålla sig ifrån.

Konjunkturinstitutet lägger sig nu i hur arbetsmarknadens parter ska löneförhandla i höst. En sak som enbart är mellan parterna har både Anders Borg och nu KI lagt sig i.

KI beskriver sig som en myndighet under finansdepartementet och som förutom ger underlag för den ekonomiska politiken också ger företag, organisationer och arbetsmarknadens parter oberoende underlag.

Nu säger deras underlag att löneökningstakten max får bli 3,1% per år. Ett underlag som berör ett område som de ska hålla fingrarna borta ifrån.

IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven ger KI svar på tal och säger till DA:

”Att säga på decimalen vad löneökningarna bör landa på blir bara löjligt. Dessutom är det oacceptabelt att staten på det här viset lägger sig i lönebildningen. Det är inte deras uppgift. Regeringen pratar om att man värnar den svenska modellen med ansvar för parterna att göra upp. Men i praktiken handlar man tvärt emot. ”

KI hänvisar också till jobbskatteavdraget och menar att löntagarna fått högre disponibel inkomst och då kan löneökningstakten också vara lägre.

Ja där kom den igen men som Borgarna inte gärna vill tala högt om……Lönesänkningstaktiken.  Om de kan få folk att tro att skattesänkningarna är någon slags löneökning så slår de två flugor i en smäll. För då kommer nämligen folk inte ha så stora löneökningskrav när arbetsmarknadens parter förhandlar och som i sin tur får folk att tro att staten ger mer i löneökning än när facket förhandlar med arbetsgivarna. Varför ska de då organisera sig fackligt.

Regeringen blir då av med det besvärliga facket och kan styra över de naiva människorna. De styr och får sina önskade klasskillnader där fattiga blir fattigare och rika blir rikare.

För skattelättnaderna är bara som att kissa i byxorna där det är varmt just nu. När sen löneökningstakten innan skatt minskar och hålls tillbaks så har snart skattelättnaderna ätits upp av den påtvingade egenfinansierade försäkringsmodellen som Borgarna vill ha.

Och ja du tvingas till denna försäkringsdjungel då inkomst  innan skatt är grunden till a-kassan, sjukpenning och pension. Om inkomst innan skatt stannar av har vi inte en chans den dagen man av någon anledning inte har ett jobb.

Hand i hand går nu arbetsgivare, regering och KI ut i en massiv attack mot arbetarna, facket och den svenska modellen.

Det är hög tid att fler vaknar och ser upp från den egna plånboken. Vi måste ta varandra i händerna nu och mota attackerna för att försvara den svenska modellen, kollektivavtalen och ett drägligt liv för alla i detta landet.

Prat om skiljenämnd istället för turordningsregler oroar mig.

Sacos avgående ordförande uttalar sig till LO-tidningen och tycker att istället för turordningsreglerna i LAS så ska en partsgemensam nämnd besluta i tvister om vem som ska sägas upp vid arbetsbrist om parterna inte lyckats enas lokalt eller centralt.

Argumentet för detta är klent och rent livsfarligt då man menar att turordningsreglerna skapar en låsning pga av parternas olika uppfattning och det blockerar andra uppgörelser på arbetsmarknaden.

Skulle vi då offra en oerhört viktig lagregel bara för att få ”klimatet” lite ljummare?

Nä det skulle bara trigga arbetsgivarna att ge sig på och beklaga sig över nästa rättighet i lag eller avtal som skyddar individen för att få även den rättigheten  mesigare.

Hur har man då tänkt att en skiljenämnd skulle fungera där parterna beslutar efter oenighet lokalt och centralt?

Om vi tar bort turordningsreglerna finns det ju inget för parterna varken lokalt, centralt eller i skiljenämnden att gå efter. Sacos avgående ordförande föreslår: ”En skiljenämnd med det uppdrag vi föreslår skulle göra en fri bedömning.”

Vadå fri bedömning??!

Vad gäller då och vad händer med anställningstid och tillräckliga kvalifikationer? Blir det inte viktigt i avgörandet i förhandlingarna i framtiden?

För det första skulle nog varenda lokal förhandling stranda då ingen regelgrund alls finns att stå på. Idag finns en lag och avtalsreglering och vid förhandlingar kan vi komma överens om en annan turordning. Det görs också där det behövs. Att facket skulle hålla stenhårt på ”sist in-först ut” i alla lägen även om företaget riskerar att gå omkull, är bara en myt som arbetsgivarna gärna sprider.

För det andra…..idag kan uppsagd med hjälp av facket driva frågan om turordningsbrott om arbetsgivaren frångår turordningsreglerna utan att överenskommelse gjorts. Troligen går det inte att överklaga ett skiljenämndsförfarande då det inte finns en lagtext att stödja sig mot. Då tar man bort ytterligare en rättighet som individen har idag i LAS.

Känslan av rättslöshet skulle öka och vad händer om arbetsgivaren struntar i skiljenämndens beslut. Gäller då reglerna i LAS om skadestånd eller vad händer?

Det handlar inte om att kunna få pengar för att man är uppsagd utan det handlar om möjlighet till att få sin rätt prövad. Att försöka bevara individens självförtroende och känsla av att inte vara värdelös då arbetsgivaren väljer att säga upp just mig.

Att vara uppsagd är en smärtsam upplevelse och är den dessutom gjord på vaga grunder i en sk. fri bedömning och utan individens möjlighet till rättelse efteråt då riskerar vi att bryta ner individer och försvåra för dem att gå vidare i arbetslivet.

Att ha en trygghet i anställningen med en klar reglering är viktigt för människan och medför att arbetet görs effektivare och med engagemang än om oron att när som helst och hur som helst kunna bli av med jobbet finns som ett gnagande störningsmoment.

Arbetsgivaren som ibland naturligtvis ibland måste säga upp personal vid nedgångar måste inse värdet av att kompetensutveckla sin personal så att det inte blir så sårbart när neddragningen kommer och de behöver inte jaga nyckelpersoner. Kan vi sen dessutom få till ett slags permitteringssystem vid lågkonjunktur så att stora uppsägningar som i krisen kan undvikas……ja då kommer inte turordningsreglerna heller i framtiden att vara ett problem.

Det kan också leda till att arbetsgivarna vågar att anställa tillsvidare istället för visstid och inhyrda som idag.

Det gäller bara att angripa problemen i rätt ände. Vi ska definitivt inte vara och rota i bakänden genom att slopa turordningsreglerna.

Milton svarar med enbart arbetsgivarnas bästa i sikte såklart.

Almegas VD Jonas Milton fortsätter att försöka få folk att tro att ingångslönerna är för höga.

Samtidigt snuddar han vid själva lösningen på en stor del av ungdomarnas problem att komma in på arbetsmarknaden fast tyvärr reflekterar han nog inte själv vid det. Han skriver i Aftonbladet igår:

”Det jag nu vill göra är att inte ytterligare höja trösklarna för personer att ta sig in på arbetsmarknaden, att få ett jobb och på börja en karriär. Det handlar om att ge fler chansen att visa vad de går för, att fler får chansen att ha ett jobb att gå till och få en riktig lön i slutet av månaden.”

Hans lösning på problemet är att sänka ingångslönerna vilket bara gynnar arbetsgivarna.

Lösningen är istället given den att utbildningsmöjligheter och möjlighet till omställning i yrkeslivet ger ung som äldre mycket större möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och att kunna byta yrke om det behövs. Arbetsgivarna tjänar också på det då fler utbildade människor söker de jobb som finns. Hade regeringen tänkt till lite under krisen så hade den arbetskraftsbrist som idag finns inom vissa branscher, inte existerat.

Han skriver att fler ska få möjligheten att ha ett jobb och få en riktig lön och det ställer jag upp på till 100% men då ska den riktiga lönen vara just riktig och inte fryst som han tycker.

Han menar att ingen ändå har ingångslöner kvar i mer än fyra år så risken för låglöneträsk är inte överhängande.

Man kan undra hur han tänker?? Om vi tar räkneexemplet där ingångslöner frystes för 10 år sedan och ingångslönerna skulle stannat på ca: 11 000 kronor. Alltså efter skatt någonstans i höjd med dagens socialbidragsnorm och lägre än a-kassan.

Han menar att det hade varit helt okej att leva med denna lön i fyra år…….vad hade sjukpenningen och a-kassan hamnat på tror han, för någon med den låga inkomsten? För att inte tala om pensionsinbetalningar.

Snacka om låglöneträsk!!

Nä detta handlar för Milton om att pressa låglönekarusellen allt snabbare nedåt för att arbetsgivarna ska tjäna så mycket pengar som möjligt.

Ett smartare alternativ för alla är utbildning så människor får jobb……utbildning så arbetare utför jobben på effektivast och bästa sätt……utbildning och bra löner ger trygga arbetare……..allt detta ger företagen bättre konkurrenskraft och i slutänden ökade vinster.

Svenskt Näringsliv är ute och cyklar och blir mer och mer vilse i verkligheten.

Vid upprepade tillfällen under våren har Svenskt Näringsliv, arbetsgivarorganisationer och Anders Borg trummat ut sitt vilsna budskap: ”Ingångslönerna är för höga”

Nu är det återigen Almegas VD Jonas Milton som tar ton och den låter falskare än någonsin.” Löneökning till alla är en styggelse”.

Han säger till SvD: ”Jag tycker att lägstalönerna bör frysas de närmaste tio åren. I gengäld kan vi betala mer där uppe, till akademikerna.

På frågan om man inte ska kunna leva på en heltidslön säger han att det är bättre att driva på för sänkta skatter. Han tycker att alla har rätt till lön, men inte till löneökning.  Löneökning ska bara de som gör en bra prestation ha.

Många fel blev det som kom ur munnen på Milton fast han inser nog inte själv vad han egentligen säger och hur genomskinligt det är.

Hans Blå sympatier lyser klart som en aftonstjärna då han säger att akademikerna som redan har mest kan han gärna betala lite mer till medan de med lägst lön helst borde ha ännu lägre. För dem med lägst lön manar han till att staten ska se till så att arbetsgivarna slipper betala mer i lön då han pekar på skattelättnader som en form av löneökning……vilket inte kan vara mer fel. Skattelättnader som pengarna tas från sjuka, pensionärer och arbetslösa. De skulle få betala för att arbetsgivarna inte vill.

Lön är det arbetsgivaren som betalar…..inte staten. Lön innan skatt är det som räknas och som ligger till grund för a-kassa, sjukpenning och pension.

Han säger att alla har rätt till lön men bara de som gör en bra prestation ska ha en ökning.

Jaha men det är lika korkat som de lönesystem som bygger på uppförande, attityd och liknande d.v.s. system där du får mer i lön om du passar tiderna, samarbetar, är flexibel, närvaro etc.

Så om jag struntar i löneökning så kan jag bara ”vara” på jobbet då och behöver inte komma i tid, behöver inte samarbeta med arbetskamrater eller arbeta för att hålla leveranstider och kvalitet?  Jag behöver inte prestera något särskilt heller utan befinna mig i något slags nolläge.

Dubbelkorkat!

Lönen ska såklart vara rimlig utifrån samhället och måste öka i en viss takt för alla. Den måste också hänga ihop med kompetens och ökas i takt med arbetstagarens kompetens och utveckling.

Däremot får inte lönen vara den enda drivkraften för att gå till jobbet och göra ett bra jobb. Tror man det är man vilse ordentligt i verkligheten. Människan fungerar inte så.

Människan behöver stimulans i form av bekräftelse, känna delaktighet,  få och att kunna ta ansvar, gemenskap, kompetensutveckling etc.  Allt detta klarar inte enbart ”mer pengar i plånboken-piskan”.

Att frysa ingångslönerna är fullkomligt galet och ytterligare ett led i den borgeliga politiken.

LO:s avtalssekreterare Per Bardh säger att om vi fryst ingångslönerna för tio år sedan skulle de löner som idag är på 17 480 kronor vara 11 000 kronor. Alltså t.om lägre än ersättningen från a-kassan.

Ja det skulle väl passa Borgarna som handen i handsken….för då kunde de sänka a-kassan med motiveringen att ”det ska löna sig att arbeta” och a-kassan kan inte vara högre än ingångslönerna.

Välkommen till Radetzky-world!!  Nationalekonomen som yrade på 90-talet om ”hungriga Lejon” och sänkta ersättningar för folk med knaper utbildning och som var lågpresterande.

Om det är denna diskussionen de vill ha i nästa avtalsrörelse så är det som att förklara krig. Ett krig de aldrig kommer att tillåtas vinna. Så medan de nu cyklar runt och är vilse i verkligheten gör vi bäst i att rusta för strid.